Kemi kap 7, 8 och 10 Flashcards
Intermolekylär bindning
Bindningarna mellan molekyler som avgör ett ämnes kokpunkt, smältpunkt och löslighet. Starkare bindning ger högre kokpunkt.
Dipolbindning
En intermolekylär bindning mellan två eller flera polära molekyler.
van der Waalsbindning
vdW är en svag intermolekylär bindning.
Större molekyl → fler e- som kan förskjutas → större laddning → starkare vdW → högre kokpunkt.
A) Normalt är elektronerna symmetriskt fördelade runt kärnorna.
B) Av någon anledning blir elektronmolnet osymmetriskt fördelat hos den ena molekylen. Det har bildats en “tillfällig dipol”.
C) Den tillfälliga dipolen påverkar grannmolekylens elektronmoln så att också det blir osymmetriskt. Även grannmolekylen blir en dipol. Molekylerna kommer då att attrahera varandra.
Vätebindning
En extra stark dipolbindning
- Starkare dipol (δ-/δ+) ger starkare dipolbindning.
- Små molekyler ger kort avstånd och starkare dipolbindning.
- Detta gäller för molekyler där väte är bundet till N,O,F. De är små atomer med hög elektronegativitet.
Vilken bindning bryts när följande ämne smälter eller förångas?
Metall → metallbindning mellan atomer
Jonförening/salt → jonbindning mellan atomer
Kol (diamant/grafit) → kovalenta bindningar mellan atomer
Molekyler eller ädelgaser → bindningar mellan molekylerna:
Dipol → Nej→ van der Waal (opolära ämnen, alla kolväten) (svag till stark)
Ja → Finns väte bundet till syre kväve eller fluor? Nej → vanlig dipolbindning (polära ämnen) (ganska stark) Ja → vätebindning (stark)
Hydrofila ämnen
Vattenlösliga, polära ämnen:
- korta alkoholer
- H2O
- korta karboxylsyror
- salter
- NH3, HF, HCl
Hydrofoba ämnen
Fettlösliga, opolära ämnen:
- I2, N2
- kolväten
- olja
- fett
- långa alkoholer
- långa karboxylsyror
Syra
En syra är en protongivare. En sur lösning är det som uppkommer när det är mycket oxoniumjoner.
[H+] > [OH-]
pH-värde < 7 vid 25°C
Bas
En bas är en protontagare. En basisk lösning är det som uppkommer när det är mycket hydroxidjoner.
[OH-] > [H+]
pH-värde > 7 vid 25°C
Amfolyt
En partikel som kan agera både som syra och bas, t.ex vatten.
Stark syra
Fullständigt protolyserad, alla H+ har getts bort.
t.ex. HCl.
Svag syra
Delvis protolyserad, bara en lite del av molekylerna ger bort sina vätejoner.
t.ex HF.
Protolys
Att släppa ifrån sig en vätejon.
pH-skalan
-1 till 7 : [H+]> [OH-]
7 : [H+] = [OH-] = 1,0 * 10^-7 mol/dm3
7 till 15 : [OH-] > [H+]
Vattnets autoprotolys
Vattnet reagerar med sig själv.
Jämvikt - reaktionen kan gå i båda riktningarna.
[H+] * [OH-] = 1,0 * 10^-14
Neutralisation
Vid neutralisation reagerar H+ och OH- och bildar H2O. Det behöver inte bli neutralt. Om det blir neutralt eller inte beror på hur stor substansmängd man har av varje.
Titrering
Man har en byrett med en känd lösning, t.ex NaOH
0,25 mol/dm3.
Man låter den droppa ner i en e-kolv med en lösning med okänd koncentration, t.ex HCl.
Man har en pH-indikator, t.ex fenolftalein för att se när lösningen passerat pH 7.
saltsyra
HCl (stark)
salpetersyra
HNO3 (stark)
svavelsyra
H2SO4 (stark)