kapitel 16 matspjälkning Flashcards
Djurens matspjälkning
Flesta djur har tarmkanaler som rör genom kroppen. Systemets början (munnen) har olika organ för sönderdelning.
sedan går maten till nedbrytningsregioner där det bryts ned och in i blodet.
oanvändbar mat förs ut genom analöppningen.
Fördelen är att det är ett slutet system och skadar ej egna celler.
Olika djur är anpassade för olika föda.
Växtätare
Stor tillgång men liten föda i maten då växtfiber är svåra att bryta ned.
De har ej egna enzymer som bryter ned cellulosa och har därför mutualistiska bakterier och cilliater i tarmkanalen som kan bryta ned ämnet.
Systemet är långt då det tar längre tid att bryta ned växtföda.
Lång blindtarm fungerar som jäsningstank.
fram och hörntänder som gnagar och river medan kindtänder som maler.
Idisslare
Välanpassade till växtföda (ko, får). Fyra magar. Djuret sväljer maten som går till vommen och nätmagen där det jäser (bakterier och cilliater).
Sedan kommer maten till munnen igen där den idisslass (tuggas nogrannare) och sväljs igen.
Maten kommer sen till löpmagen (egentliga magen) där det finns egna enzymer som spjälkar maten.
sedan går den till långa tarmarna. Den långa matspjälkningskanalen producerar stora mängder gas (metan).
Allätare
Björnar, människor och grisar äter växter och djur. Inte lika specialiserad nedbrytning.
Kortare tarmsystem än herbivorer men längre än karnivorer.
Köttätare
Lättare att utnyttja näringen i köttet eftersom tarmkanalen innehåller rätt enzymer för de proteiner och fetter som ingår.
Töjbar matsäck möjliggör stor intagning av föda på en gång.
tänder anpassade för köttdieten.
hörntänder = huggtänder
kindtänderna är mindre men också vassa för slitning.
Principen för födans nedbrytning
Stora molekyler spjälkas i mag-tarmkanalen till mindre som tas upp av celler i tarmväggen och transporteras ut i kroppen (cirkulationssystemet).
I cellen används spjälkningsprodukten som direkt energikälla eller till att bygga en annan molekyl (detta här även specifika enzymer).
Spjälkande enzymer utsöndras inaktiva till magsäck eller tarmar och aktiveras där för att hindra skadandet av kroppen.
Dessa platser är avskilda från resten av kroppen och därför kan inte kroppen skadas av enzymerna.
Spjälkning av kolhydrater
Polysackarider bryts ned till monosackarider. Amalys i saliv och bukspott bryter ned polysackarider (fråmst stärkelse) till disackariden maltos.
Enzymer från tunntarmens vägg har enzymer som delar disackarider till monosackarider. Dessa tas upp av blodkärl i tunntarmens vägg genom aktiv transport.
Spjälkning av lipider
Börjar i tunntarmens övre del, tolvfingertarmen. Dem emulgeras (finfördelas) till mindre fettdroppar med hjälp av gallsyror från leverns gallblåsa.
Då får lipas större angreppsyta och delar upp triglyceriderna till fria fettsyror och glycerol som tas upp av av epittelceller tunntarmsväggen.
Dem byggs ihop till triglycerider igen och sedan bildar dem med hjälp av fosfolipider och kolesterol kylomikroner (små bollar med triglycerider som kärna, dessa kan transporteras i blodet men ej vanliga lipider som bildar klumpar).
Dem avges till lymfkärlen som sedan tömmer sig i blodkädrlsystemet.
I de tunnaste blodkärlen delas dem upp av ett enzym till fettsyror och glycerol igen. Dem kan nu tas upp av kroppen.
Fettlösliga vitaminer transporteras också i kylomikroner.
Spjälkning av proteiner
Börjar i magsäcken. Lågt ph, då denatureras proteinerna och pepsin arbetar bra i denna miljö. Den delar proteinerna till polypeptider. Peptidaser (enzymer) i tunntarmen tar sedan över spjälkningen.
Då bildas aminosyror som kan tas upp av tarmväggen genom aktiv transport.
Människans matspjälkning
Tar 20-36h. När processen är färdig återstår onedbrytbara rester som cellulosa, salter och bakterier.
Matspjälkningen handlar om hydrolys, enzymer delar upp plymerer till mindre molekyler, monosackarider, aminosyror, glycerol och fettsyror, genom att tillsätta vattenmolekyler.
Munhålan + matstrupe och svalg
Tänderna mekanisk nedbrytning med hjälp av saliven i spottkärlen.
Salivet har (1) amylas, (2) lysosymer + antikroppar dödar bakterier och (3) vätekarbonatjoner som stabiliserar pH. Det finns även (4) mucin som gör maten halare och lättare att svälja.
Maten åker via matstrupen till magsäcken. Stängningsreflexen stänger då luftstrupen.
högst upp är det skelettmuskulatur men övergår sedan till glatt muskulatur som pressar maten ned.
Magsäcken
Är ej påse, istället kraftigt veckad och en glatt muskelvävnad.
Övre och nedre magmun hindrar ej bearbetad mat från att lämna.
Födan knådas mekaniskt och stannar där ca 4h. Magsaften har pH 2 och består av saltsyra (lågt pH), enzymet pepsin och slem.
lågt pH denaturerar proteiner (tappar sin tredimensionella form) och dödar bakterier. Lågt pH förstör även födans cellväggar och pepsin arbetar bäst i denna sura miljö.
Magsäcken skyddar sig själv
Enzymproducerande celler skapar inaktiva enzymer, pepsinogen, som ändrar form när det träffar saltsyran till pepsin.
Slem på insidan skyddar mot saltsyran och pepsinet. Slemhinnan kan förstöras (alkohol, stress, rökning, koffein) och leda till magkatarr och magsår.
Magsår orsakas även av helicobacter pylori som förstör de slemproducerande cellerna.
Tolvfingertarmen
Övre 2 dm av tunntarmen. Bukspottkörteln och gallblåsan tömmer sitt innehåll i tolvfingertarmen.
Enzymer och pH-buffrande ämnen (vätekarbonatjoner) prdoduceras och tar hand om sura pH:t.
Bukspottet minskar pH på innehållet från magsäcken. Konsekvenser:
- pepsin blir inaktivt
- tarmen fräts inte
- nya enzymer kan arbeta
Levern
Kroppens största körtel. Kroppens reningscentral.
Ämnen från spjälkning anländer genom portvenen och bearbetas. Leverartären försörjer processen med syre.
Under levern finns gallblåsan som utsöndrar gallvätska (finfördelar fetter vilket hjälper lipas) till tolvfingertarmen.
Leverns funktioner:
1. reglera blodets glukosnivåer.
2. omvandla glukos till fett vid överskott.
3. Oxidera fetter till acetyl CoA.
4. bilda lipoproteiner.
5. plocka bort giftiga aminogruppen från aminosyror som inte ska användas (görs till urinämne).
6. Bilda flesta proteiner i blodplasman.
7. Lagra vitaminer och järn.
8. Bryta ned giftiga ämnen (ex alkohol).
