Instuderingsfrågor - Gips Flashcards
Diskutera i vilka typer man delar in gips och ge exempel på användningsområde för respektive typ. Resonera också vilken sorts hemihydrat respektive typ kan tänkas vara.
β-Hemihydrat (also known as plaster of Paris)
* Typ I: Avtrycksgips– Används vid avtryckstagning
* Typ II: Modellgips– Används ex vid inslagning i artikulator, inbäddning av proteser etc.
α-Hemihydrat (also known as dental stone) (V mer kristallint)
* Typ III: Hårdgips– Används för framställning av studiemodeller, motbitningar, modeller för protes etc
* Typ IV: Extrahård hårdgips – Används till framställning av arbetsmodeller för fast protetik eller där maximal hållfasthet
och slitstyrka krävs
* Typ V : Extrahård hårdgips med hög expansion– Används vid arbete med vissa legeringar etc.
Hur skiljer sig ett alfa- hemihydrat från ett beta-hemihydrat? Förklara på kristallnivå och diskutera varför gipsets egenskaper påverkas av dess olika inre struktur.
Skillnaden på alfa- och betahemihydrat ses bland annat i deras respektive partiklars struktur, hemihydratets porösitet/täthet och kvalitet.
α-hemihydraten har en kristallin struktur, hög täthet (vilket innebär mindre porositet) och en bättre kvalitet överlag.
Den högre tätheten och kristallina strukturen gör det lättare för sfäruliterna att ankra sig fast i varandra, eftersom den tätare strukturen underlättar kristalltillväxt och samverkan mellan de sfäriska kristallformationerna.
Detta bidrar till att ett mer sammanhängande och starkt nätverk bildas under härdningen, vilket ger ett starkare och mer hållbart material. Denna egenskap gör att gipset får bättre mekaniska egenskaper, såsom ökad styrka och hållbarhet efter härdning, och är därför mer lämpat för applikationer som kräver hög precision och långvarig slitstyrka.
β-hemihydrat har istället oregelbundna partiklar, lägre täthet (vilket innebär högre porositet) och generellt sämre kvalitet.
De oregelbundna partiklarna gör att materialet inte packas lika effektivt under härdningen, vilket skapar mikroskopiska luftfickor och en mindre sammanhängande kristallstruktur. Den ökade porositeten gör att gipsblandningen blir svagare, mindre motståndskraftig mot mekaniska påfrestningar och mer benägen att spricka.
På grund av dessa egenskaper används β-hemihydrat oftast i applikationer där styrka och hållfasthet inte är lika kritiska.
Hur kan man manipulera gipsets stelningstid? Ge flera exempel och beskriv ingående dess påverkan på gipset. (Retarders och acceleratorer)
Natriumklorid (salt): Tillsätts till gipsblandningen för att antingen påskynda (accelerera) eller fördröja (retardera) stelning beroende på koncentrationen.
Låg koncentration av natriumklorid - Accelerator:
NaCl som accelerator (låg koncentration)
Fördelar:
Snabbare stelning → effektivare arbetsflöde.
Tätare kristallstruktur → högre styrka.
Nackdelar:
Ökad risk för sprödhet → interna spänningar.
Mindre arbetsbar tid → svårt att justera.
Ökad jonstyrka: Natriumklorid dissocierar i vatten till natriumjoner och kloridjoner, vilket ökar jonstyrkan i lösningen.
Fler kristallisationskärnor: Den ökade jonstyrkan gör det lättare för kalcium- och sulfatjoner att reagera och bilda kristallisationskärnor.
Snabbare kristalltillväxt: Fler kristallisationskärnor leder till att kristaller växer snabbare, vilket resulterar i en snabbare stelningstid för gipset.
Hög koncentration av natriumklorid - Retardant:
NaCl som retardant (hög koncentration)
Fördelar:
Långsammare stelning → mer arbetsbar tid.
Minskad risk för sprickbildning → avslappnad struktur.
Nackdelar:
Färre kristaller → lägre styrka och hållbarhet.
Risk för ojämn struktur → sämre precision.
Högre jonstyrka: Vid högre natriumkloridkoncentrationer blir lösningen mer jonstark, vilket minskar lösligheten av kalciumsulfathemihydratet.
Minskad löslighet: Färre kalciumjoner blir tillgängliga för kristallbildning, vilket hindrar bildandet av kristallisationskärnor.
Färre kristallisationskärnor: Eftersom det bildas färre kristallisationskärnor, sker kristallisationen långsammare och stelningstiden förlängs.
Fördröjd kristalltillväxt: Den ökade jonstyrkan saktar ner kristalltillväxten genom att göra det svårare för jonerna att interagera och bilda kristaller.
*Sammanfattning:
Låg natriumkloridkoncentration → snabbare stelning, eftersom kristallisationen accelereras.
Hög natriumkloridkoncentration → långsammare stelning, då kristallisationen bromsas av minskad löslighet och färre kristallisationskärnor.*
Genom att tillsätta retarders eller acceleratorer.
När natriumklorid (NaCl) tillsätts till gipsblandningen, kan det fungera både som en accelerator eller en retardant, beroende på hur mycket salt som används.
Detta beror på hur NaCl påverkar tre viktiga faktorer i processen: lösligheten hos kalciumsulfathemihydratet, antalet kristallisationskärnor och hastigheten på kristalltillväxten.
Låg koncentration av NaCl - Accelerator:
Vid låga koncentrationer av NaCl fungerar saltet som en accelerator. När NaCl löser sig i vattnet, dissocieras det till natriumjoner (Na⁺) och kloridjoner (Cl⁻). Dessa joner ökar jonstyrkan i lösningen, vilket gör att kalcium- (Ca²⁺) och sulfatjoner (SO₄²⁻) blir mer benägna att reagera med varandra och bilda kalciumsulfatkristaller.
Den ökade jonstyrkan hjälper till att underlätta bildandet av fler kristallisationskärnor. Kristallisationskärnor fungerar som startpunkter för att växa nya kristaller, och när fler sådana kärnor finns tillgängliga, sker kristallisationen snabbare. Fler kärnor gör att kristallerna växer snabbare, vilket leder till en snabbare stelning av gipset.
Sammanfattningsvis: Låga mängder NaCl gör att kristallisationen sker snabbare, vilket minskar stelningstiden.
Hög koncentration av NaCl - Retardant:
Vid högre koncentrationer av NaCl, däremot, får vi en helt annan effekt. Den ökade mängden Na⁺ och Cl⁻-joner i lösningen skapar en höjd jonstyrka som faktiskt minskar lösligheten av kalciumsulfathemihydrat. Detta innebär att kalciumsulfathemihydrat inte löser sig lika lätt i vattnet och därmed färre kalciumjoner finns tillgängliga för att bilda kristaller.
Med en minskad löslighet blir det svårare för kalcium- och sulfatjonerna att reagera och bilda kristallisationskärnor. Detta resulterar i ett lägre antal kristallisationskärnor, vilket i sin tur bromsar kristallisationen. När färre kärnor bildas och de som bildas växer långsammare, innebär detta att gipset stelnar långsammare.
Kristalltillväxten saktas också ner vid höga koncentrationer av NaCl, eftersom den ökade jonstyrkan gör att jonerna inte kan interagera lika snabbt och effektivt. Detta leder till en fördröjd kristalltillväxt, vilket gör att stelningstiden förlängs.
Vilka rekommenderade metoder finns för att påskynda eller fördröja härdningstiden för en viss gipsskapande produkt?
Justering av vattnets värme kan resultera i snabbare (varmt) /långsammare (kallt) härningsprocess.
Tillsättning av retardanter eller acceleratorer.
Viktigt att poängtera är att tillverkarna har justerat gipsprodukten med retardanter och acceleratorer. Om man önskar en viss härdningstid kan det vara värt att se över alternativ på gips som passar ens behov.
How can we remember the different types of gypsum?
I - Impression plaster ( I looks like i)
II – Model plaster ( M = 2 things)
III – Dental stone ( just what it is)
IV – Dental stone HS / LE (IV = different on sides, but stronnnnnngggg, a little different because…)
V – Dental stone HS / HE ( V = same on both sides)
Hur kan man manipulera gipsets stelningstid? Ge flera exempel och beskriv ingående dess påverkan på gipset. (Hantering)
genom att röra om gipset snabbt och länge förkortar stelningstiden, eftersom att när man rör runt gipset så har man även bryter man också kristallerna vilket resulterar i fler nuclei.
Hur kan man manipulera gipsets stelningstid? Ge flera exempel och beskriv ingående dess påverkan på gipset.
Number of nuclei
Genom att påverka hemihydratets löslighet.
**Genom att påverka “number of nuclei of crystallization”. På svenska: antalet kristallationskärnor.
För att öka antalet kristallisationskärnor i gips kan man:
Tillsätta acceleratorer som natriumklorid i låga koncentrationer.
Minska temperaturen för att uppmuntra fler kärnor.
Optimera blandningshastigheten för att fördela kärnorna jämnt.
Justera vatten-till-pulver förhållandet för att koncentrera joner och främja kristallbildning.
Fler kärnor av kristallisation innebär att det finns fler punkter där kristaller kan börja växa. När kristallisationen börjar på flera ställen samtidigt, växer kristallerna snabbare och hela processen av stelning sker snabbare.
Om det finns färre kärnor, kommer kristallisationen att börja mer sporadiskt, vilket gör att stelningen blir långsammare och mer ojämn.**
Genom att påverka kristalltillväxtens hastighet.
