Instuderingsfrågor Flashcards
- Det visuella systemet består av de nervbanor och delområden i hjärnan som involveras vid analys och bearbetning av syninformation. Beskriv huvuddragen i detta system.
Det vi fokuserar blicken på hamnar i gula fläcken. Där finns det flest fotoreceptorer med främst näthinnereceptoren tappar. Det är tapparna som är nödvändiga för färgseende och skarpseende. Därför ser vi som skarpast i gula fläcken. Tapparna kräver mer ljus för att fungera. Därför är det svårt att se färger i dåligt ljus. Den andra typen av näthinnereceptor kallas stavar. Dessa finns utspridda omkring näthinnan och är mer känsliga för ljus och rörelser. De behöver inte lika mycket ljus för att fungera, samt att de är snabbare när de ska förmedla information. När vi ser någonting går det igenom vårt öga till näthinnan. Fotoreceptorerna där omvandlar ljuset till nervimpulser. Utifrån detta ska hjärnan få en representation och beskrivning av det vi ser som förhoppningsvis stämmer bra överens med den faktiska verkligheten.
Höger synfält hamnar därefter först i vänster hjärnhalva och tvärtom. Primära synbarken finns i nacken och där hamnar informationen sist. Sedan finns det två huvudspråk för analys av visuell information. Den ena är ventral (nedre tinningloben) och kallas för “vad”-banan och den andra är dorsal (bakre hjässloben) och kallas för “var”-banan. Den ventrala analyserar vad någonting är (what) medan den dorsala analyserar mer var någonting är och rörelser (where and how). Ventrala kan kallas för objektigenkänning.
Lägg till mer och gör tydligare
- Beskriv några olika egenskaper som sensoriska register har, t.ex. det ikoniska minnet.
Det antas finnas ett sensoriskt register för varje sinne som vi har. Det fungerar som en slags minnesbank där våra sensoriska intryck, såsom syn och hörsel, lagras i (fast under en väldigt kort period)
Sensoriska registret för syn kallas för ikoniska minnet och det för hörsel kallas för ekoiska minnet.
Utmärkande drag hos sensoriska registret:
* Mycket kort varaktighet: detta kan variera beroende på sinne, men det är väldigt kort för synen. För hörseln kan den vara längre än en sekund, och för den taktika (känslomässiga) kan den vara runt 0.8 sekunder. Ett exempel är när vi läser en text så fixerar vi blicken korta stunder här och var. Det kan hända att vi hoppar över lite ord, och via det sensoriska registret och i detta fall det ikoniska minnet så håller man kvar det man ser en stund och kan sedan fortsätta. Ett annat exempel på det ikoniska minnet är hur man kan skapa en slags ljusslinga med en cigarett i ett mörkt rum.
* Sensoriska registret är ganska stort. Enligt sperlings experiment visar att det ikoniska minnet kan ha en hög kapacitet, men den bleknar bort efter någon halv sekund.
* Det är ej tolkad eller identifierad information: man kan inte säga vad det var för bokstäver exempelvis eftersom detta kräver en tolkning.
- Vad innebär perceptuell respektive semantisk klassificering?
Perceptuell klassificering: Systemet är specialiserat på att se olika former och strukturer hos ord eller objekt. Det vet ingenting om innebörden eller betydelsen av det utan bara det vi ser när vi tittar på det. Ifall vi känner en slags igenkänningskänsla, såsom exempelvis när vi ser en person som vi känner igen men inte riktigt kan sätta fingret på vem, så har det skett en perceptuell kategorisering. Denna igenkänningskänsla får vi eftersom vi har en perceptuell bild lagrad i vårt huvud som vi sedan kopplar till någonting vi ser. Ifall matchningen mellan det vi ser och ens perceptuella representation i huvudet stämmer överens så sker en perceptuell klassificering och vi får denna känslan av att vi känner igen personen eller objektet. Igenkänningen kan baseras på tre olika typer: Helhet (de olika dragen i ett ansikte som tillsammans bildar ett mönster), komponenter (ex vanliga föremål som består av olika synliga delar såsom en bil), eller enkla särdrag (såsom att bokstäver består av små vertikala eller böjda streck exempelvis). En strukturell beskrivning av någonting innehåller alltså grundläggande element eller delar som används för att beskriva ett objekt. Den innehåller också hur dessa element är sammankopplade. Ifall den strukturella beskrivningen av ett objekt kan matchas med strukturella beskrivningar som vi har lagrat i minnet så sker det en perceptuell klassifikation om det är god överensstämmelse mellan dessa, och man känner därmed igen objektet.
Semantisk klassificering: Den perceptuella representationen kan matchas med en begreppslig representation och därmed leda till en semantisk klassifikation. Det innebär att det sker en identifiering av objektet och man får tillgång till den kunskap som man har om själva objekts kategorin. Meningsfulla associationer och begrepp handhas alltså av det semantiska system som interagerar nära med den perceptuella klassifikationen. Ifall vi ser en person som vi känner igen men inte kan sätta namn på så är det en perceptuell klassificering, men sedan om vi kommer på namnet har det skett en semantisk klassificering. Efter man kommit på namnet kan man därefter koppla det till en kunskap man har om just den personen som finns lagrad i samband med den strukturella beskrivningen man hade om den.
- Beskriv Biedermans ”recognition-by-components” – teori om objektigenkänning.
Enligt modellen så antar man att olika objekt kan brytas ner i ett antal formelelement som kallas för geons (geometrical ions). Där menar man att en uppsättning av 36 geoner (alltså formelement), tillsammans med en liten uppsättning av strukturella relationer såsom relativ storlek och position, är tillräcklig för att skapa eller beskriva en stor mängd olika objekt. Det är alltså som att vi har ett slags formalfabet. Man kan göra en liknelse till de 28 bokstäverna. Om man kombinerar dessa kan man skapa hur många ord som helst. Likadant kan vi göra med hjälp av ett antal grundformer genom att kombinera dessa till olika objekt som består av grundelementen och relationen mellan. Utöver detta menar modellen att vi är känsliga för konkava partier hos konturer, eftersom dessa signalerar att här börjar en ny del som skulle kunna bli en geon. Vi bryter ner ett komplext föremål utifrån dessa konkava delarna, för att sedan kunna identifiera varje del för sig utifrån sin grundform, alltså geon, som just den delen har.
Objektbilder i Biedermanns experiment med två typer av kontursuddning visar hur det är lättare att känna igen konkava partier och därmed lättare att bryta ned dem i geoner. Oftast behöver inte alla geoner i ett objekt identifieras för igenkänning, det kan räcka med att identifiera några stycken. Efter experiment kunde det räcka med tre geoner för att känna igen vad det var för något. Man behöver därmed inte ha fullständig beskrivning av objektet, man kan känna igen delvis skymda föremål.
Objektkonstans: Samma bil kan bli sedd ur olika synvinklar och upplevas ha samma 3-dimensionella form, trots de varierande 2-dimensionella formerna. Vi kan alltså dra ut och skapa en strukturell beskrivning av formandet. Då kan vi förstå att fyra bilar från olika vinklar är samma bil och struktur trots att de inte är samma dimensionella form. Detta för att vi enligt Biederman kan bryta ner delarna och få fram det som kallas för strukturell beskrivning av föremålet och som då kan jämföras med andra strukturella beskrivningar.
Viewpoint independent: Vissa egenskaper hos objekt är alltså oföränderliga och konstanta sedda ur olika synvinklar, dvs att de är viewpoint independent. Med hjälp av dessa egenskaper kan man se att det är samma objekt som finns ur två olika synvinklar. Det är en nödvändig del av teorin att förklara hur vi kan förstå och känna igen ett föremål även om vi ser den från en helt ny synvinkel som vi aldrig tidigare gjort. Vi är inte låsta av den form som föremålet hade i just den synvinkel vi betraktade föremålet i en gång. Vi kan bli oberoende av dem på så sätt.
Stadierna: Biederman har även olika stadier i objekt perception. Det börjar med att konturerna av ett komplext objekt finns representerat. Objektet bryts sedan ner i ett antal geoner. Därefter definieras geonerna efter oföränderliga egenskaper. Och till sist erhålls en strukturell representation som kan jämföras med en lagrad beskrivning av objekt. Och om det är god överensstämmelse så sker en igenkänning.
- Vilka skillnader finns mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning och vad kan de bero på? LÄGG TILL VAD DE KAN BERO PÅ
Skillnader mellan ansikts och objektigenkänning:
1. Ansikten verkar bearbetas mer konfigurativt förmodligen utan att enskilda drag görs explicita, medan representationer av objekt verkar innehålla mer explicita delar som bearbetas oberoende av varandra. I ansiktena är det inte varje del som är viktig utan det är det mönster som ansiktet bildar, den konfiguration av ansiktsdrag man tar fasta på när man känner igen ansiktet. För att illustrera detta var det ett experiemnt som visade igenkänning mellan ett hus eller ett ansikte. Det var svårare att känna igen vilken näsa som var vilken men inte vilken dörr som hörde med vilket hus. När det gäller igenkänning av objekt så ebarbetar vi varje del för sig och oberoende av de övriga delarna vi registrerar de olika delarna för att förklara helheten. Men så är det inte med hela ansiktet. Då bearbetar vi inte näsan för sig skilt från ansiktet. Då är det mer mönster som bildas i alla delar i ansiktet som vi kan känna igen. Lättare att känna igen hela ansiktet där dragen är och på så sätt märka att någonting är fel.
- Ansiktsigenkänning störs väldigt mycket av inversionen, alltså att se ansiktet upp och ner. Detta spelar inte speciellt stor roll vid objekt. Inversion stör bearbetningen av konfigurativ information (de spatiala relationerna mellan olika ansiktsdrag, ex näsa, ögon och mun). Hur ljus faller på ett ansikte är viktigare än vi objektigenkänning. Om ljudet kommer ovanifrån har vi lättare att känna igen ansikten. Inte lika viktigt vid objektigenkänning att skuggor och ljusa partier är vanliga, men det är det vid ansikten.
- Enkla streckritningar av ansikten är svårare att identifiera än likartade streckritningar av objekt.
- Vad innebär datastyrda (bottom-up) respektive begreppsstyrda (top-down) perceptuella processer?
Både datastyrda och begreppsstyrda processer påverkar våra perceptuella upplevelser, men på lite olika sätt.
Datastyrda (bottom-up): En datastyrd mental process är nästan enbart beroende av “data” dvs stimulusinformation som presenteras. Dessa processer assisteras väldigt lite av redan lagrad information eller kunskap i långtidsminnet. Det inledande steget eller fasen i en igenkänningsprocess är oftast datastyrd. Därefter påbörjas en andra fas. Bottom-up processer är passiva och automatiska processer. Om man visar en bokstav utan sammanhang är man mer hänvisad till en bottom up-process om man inte vet vad man ska bli visad. Då är det bara bokstaven som man får försöka börja analysera som leder till att man identifierar det till en bokstav. Men om man analyserar bokstaven i ett ord utifrån de andra bokstäverna blir det lättare att identifiera rätt bokstav, det är ett resultat av både top down och bottom up.
Begreppsstyrda (top-down): Dessa processer använder information som redan finns i minnet och som kan ha aktiverats av förväntningar som situationen givit upphov till. Detta är oftast den andra fasen i igenkänningsprocess som innebär att en individs begrepp, förväntningar och minne påverkar igenkänningsprocessen, alltså top-down process. Många års erfarenhet av hur världen ser ut ger upphov till förväntningar om vad för slags objekt som brukar finnas på olika platser i omvärlden, och denna förväntan kan leda till en mycket snabb igenkänning. Exempel på top down process är att man tycker sig se olika objekt i molnen som formas.
Samma sinnesdata kan därmed ge två olika tolkningar, vi kan få olika föreställningar när det sätts i ett visst sammanhang. Ett objekt kan ses som siffran nummer 13 om det är siffror bredvid, men samma objekt kan ses som ett B om det finns bokstäver runt den istället. Detta ger upphov till top down-processer. Det räcker inte att hänvisa till hur saker och ting ser ut, utan vilka begrepp och föreställningar som människor har kan bestämma i hög grad vilken tolkning man gör. Så gott som alla igenkänningar, tolkningar och identifieringar och kategoriseringar finns det inslag av både top down och bottom up men tonvikten kan variera.
En perceptuell upplevelse (tolkning) är oftast beroende av både datastyrda och begreppsstyrda processer.
- Beskriv vad en ”pop-out”-effekt innebär i samband med visuell sökning. När kan en sådan effekt uppstå och när gör den inte det?
Om ett tecken är unikt i ett avseende så uppstår det en pop out-effekt, alltså när ett tecken eller liknande inte delar samma särdrag som de runtomkring denna. Ett exempel på visuell sökning är om man ska hitta bokstaven T.
Exempel 1: O I I I O T O I O O I I I O O I O I
Exempel 2: I Z I Z Z Z I I Z Z I Z T Z I Z I I Z
Här tar det förmodligen lite längre tid att hitta T i exempel 2 än vad det gjorde i exempel 1. Detta eftersom båda bokstäverna i exempel 2, nämligen I och Z, delade vissa särdrag med bokstaven T, medan bokstaven O inte delade något drag med T i första exemplet. Därmed var det som att T mer hoppade fram i det första exemplet. I det andra behövde man mer fokuserad uppmärksamhet på varje bokstav och en sekventiell sökning som tar lite längre tid. Detta eftersom både I och Z har samtliga av de två strecken som också bildar bokstaven T. Om man ökar antalet i första exemplet tar det inte längre tid att hitta T, men om man hade gjort det i det andra exemplet skulle det förmodligen ta mer tid för det krävs fokuserad (selektiv) uppmärksamhet för att hitta bokstaven. I det första exemplet krävs det alltså bara att i en snabb och initial process se vilka visuella särdrag som finns hos objekt. Denna process är inte beroende av fokuserad uppmärksamhet. Det enda man gör är att titta på någonting och ser om det står ut.
- ”Inattentional blindness” och ”change blindness” är 2 fenomen som har påvisats i forskning om uppmärksamhet. Förklara vad dessa fenomen innebär.
Inattentional blindness: Detta fenomen visar hur vi kan vara blinda för någonting även om vi kollar rakt på det. När vi fokuserar vår uppmärksamhet väldigt noga på en specifik sak är det lätt att vi missar andra detaljer som vi annars förmodligen hade märkt av. Ett exempel är det klassiska klippet när man ska räkna hur många gånger det vita laget kastar bollen mellan sig. När man fokuserar på det så missar man att det gick in en person som var utklädd till apa mitt i klippet. Det visar alltså på att medveten perception också kräver uppmärksamhet, annars kan vi missa det helt. Det är svårt att uppfatta och registrera alla saker och detaljer i en komplex scen. Ögonen är långsammare än vad uppmärksamheten är. Man kan ändra uppmärksamheten snabbare än sina ögon. Ögonen är alltså fortfarande fixerade på mittpunkten som hamnar i gula fläcken. Man är blind på grund av att uppmärksamheten tittar åt ett annat håll trots att man har någonting mitt framför ögonen. Man kan säga att man fokuserar sin uppmärksamhet som en spotlight mot någonting, och man därmed missar saker som pågår lite utanför denna, trots att man egentligen mer eller mindre tittar rätt på den.
Change blindness: Detta fenomen menas med att man inte märker av en förändring som sker under ett slags avbrott. När vi kollar på en scen så ser vi förvånansvärt lite i detalj, trots att vi har en upplevelse av en rikt detaljerad bild av scenen. Vid en typisk inspektion av en scen rör vi ögonen ca 3 gånger per sekund. Under dessa ögonrörelser kan man förändra detaljer i scenen som iakttagaren i allmänhet inte märker. Dessa detalj förändringar som sker under ett avbrott upptäcks sällan, men det kan vara beroende av hur komplex en scen eller en bild är. Om det finns många detaljer i scenen blir det svårare att upptäcka förändringar, om scenen däremot endast innehåller ett fåtal detaljer, exempelvis 4 st, så upptäcks detaljförändringarna nästan alltid. Det är alltså svårt att upptäcka en skillnad om man inte tänkt på just den detaljen innan avbrottet. Det hänger alltså på en riktad uppmärksamhet mot detaljen för att kunna se skillnaden, annars är det lätt att missa en ändring under ett avbrott, alltså att vi blir blinda för den förändringen.
- Vilka skillnader finns mellan endogent och exogent styrd uppmärksamhetsorientering?
Det finns två sätt att orientera om sin uppmärksamhet enligt Posner.
1. Endogent styrd uppmärksamhet är en uppmärksamhet som kommer inifrån där personen kontrollerar sin intention mot någonting. Det blir involverat när olika typer av centrala cues används, såsom en pil mot mitten. Detta system är målstyrt och flexibelt. Om vi riktar vår uppmärksamhet kan vi reagera snabbare om man behöver reagera på någonting. I detta system krävs det en medveten tanke, såsom att det vore ett aktivt beslut att följa pilen. Därmed tar det längre tid, till skillnad från det exogena som är mer reflexartat och svårare att kontrollera.
- Exogent styrd uppmärksamhet är däremot någonting som kommer utifrån där uppmärksamheten skiftas automatiskt vid närvaron av olika peripheral cues, såsom en blinkande ruta. Detta system är snabbare än det endogena, men kan inte kontrolleras eller styras av personen. Istället är det någonting plötsligt som händer i vår omgivning, en smäll eller blixt ljus osv, som kan dra till sig uppmärksamhet automatiskt. Därmed är det svårt att styra detta.
Skillnaderna är alltså att endo kommer inifrån, är kontrollerad med en intention, där centrala cues är involverade samt att det är målstyrt och flexibelt. Exo är däremot någonting som kommer utifrån, den är skiftad automatiskt och kan inte kontrolleras, där periphera cues är inblandade och att det är reflexartat. Exo är snabbare än endo eftersom endo krävs en medveten tanke medan exo är reflexstyrt.
- Beskriv och ge exempel på olika former av ”priming” som kan innebära att information i långtidsminnet för aktiveras.
Repetitionspriming: När stimuli upprepas kan de uppfattas snabbare och lättare vid upprepningarna jämfört med den första presentationen. Olika varianter av detta. Om man lägger in ordet bord flera gånger i ett ordverifikationstest så går det snabbare den andra och tredje gången att svara till skillnad från den första. Alltså är det de begrepp som vi nyligen sett eller hört, nå som något sätt aktiveras hos oss, som också därmed blir mer lättillgängliga för oss. De varianter som finns av denna är antingen perceptuella eller konceptuella. Den perceptuella menas med att det är lättare att känna igen visuella stimulin som påminner mer om nyligen aktiverade stimulin än andra stimulin. Konceptuell innebär däremot att ett begrepp aktiveras på så sätt att när associerade begrepp aktiveras är det primade begreppet troligare att aktiveras snabbare än andra associerade begrepp.
Associativ priming (semantisk): Begrepp och idéer är associerade till varandra i semantiska nätverk. När ett begrepp aktiveras (ex när man tänker på det) så aktiveras i olika hög grad också andra begrepp mycket snabbt, automatiskt och omedvetet. Det går alltså snabbare att processa vissa ord om vi nyligen pricessat ord med stark association till det specifika ordet. Efter en studie visade det att svarstiden var lägre för de ordpar som var relaterade till varandra, alltså där ena ordet gav en alas aktivering åt det andra ordet, jämfört med de ordpar som var orelaterade till varandra.
Förväntanspriming: När man medvetet förbereder/förväntar sig att se en viss sak, aktiveras representationerna av det förväntade, så att man uppfattar det snabbare när det sedan presenteras. Aktiveringsprocessen är dock långsammare jämfört med associativ priming. Förväntanspriming kan också ge upphov till negativ priming som innebär att om något oväntat dyker upp istället för det förväntade är man långsammare att uppfatta detta jämfört med utan någon förväntan, uppstår en hämning eller blockering av det oväntade. Negativ priming eller hämning sker också av störande information när man söker efter något specifikt. På så sätt underlättar man för viss information att aktiveras men blockerar samtidigt för andra. För att förväntanspriming ska få sin fulla verkan behöver primingeffekten längre tid på sig.
Det finns alltså olika former av priming där den ena kan vara automatiskt, omedveten och semantik, medan den andra kan vara medveten, förväntad eller kontrollerad. Den första får en underlättande effekt och sker inom 200-300 ms, medan den andra kan underlätta men också hämma ifall det kommer någonting oväntat eller distraherande stimuli och kräver minst 500-600 ms.
- Vilken betydelse kan selektiv uppmärksamhet ha med avseende på bearbetning och analys av sinnesinformation (tolkning, semantisk analys)? Diskutera utifrån early selection hypothesis respektive late selection hypothesis.
När får selektiv uppmärksamhet effekt på bearbetning och tolkning av information? Det handlar om hur mycket av den ignorerade informationen vi faktiskt tog in.
Selektiv uppmärksamhet kan alltså fungera som ett filter. Det finns tre stycken faser för när vi ska tolka sinnesinformation. 1. Entered into sensory memory (sensoriska registret), 2. meaningful processing (innebörd) och 3. response (medvetenhet)
Early selection: Denna modellen menar att när vi får två stycken informationsströmmar, en uppmärksammad och en ignorerad, så hamnar båda i det sensoriska registret där deras fysiska egenskaperna har registrerats. Fysiska egenskaper kan exempelvis vara rösten. Enligt denna modellen filtrerades den ignorerade informationen ut redan vid sensoriska registret. Den genomgick alltså andra fasen som handlar mer om innebörden. På så sätt hade uppmärksamhet en effekt att den påverkade informationsarbetet på ett tidigt stadie. Däremot har man fått överge denna modell då det istället visat sig att viss information av den ignorerade delen visst tränger igenom till ens medvetande och drar till sig uppmärksamhet.
Late selection: Denna modell menar istället att urvalet och selektionen har effekt på ett senare stadium. De menar att de båda informationsströmmarna har genomgått den andra fasen, seda släpper man fram den ena till den sista fasen genom selektion. Ord kunde alltså bearbetas och tolkas i den ignorerade informationsströmmen utan att man blev medveten om detta. Det påverkar tolkningen utan att de var medvetna om det. Det kan alltså vara så att ett ord i den ignorerade strömmen kan påverka hur man tolkar den uppmärksammade informationsströmmen, trots att man inte blivit medveten om detta.
Attentuation: Som ett mellanting för dessa två stadier finns även en modell mitt emellan dessa som mer pekar på att den ignorerade strömmen mer kommer som en försvagad form till den andra fasen. Det beskrivs som ett slags tröskelvärde. Den ignorerade informationen går på så sätt inte igenom en fullständig analys av innebörd, samtidigt som den inte ignoreras helt. Om det är någonting i den ignorerade informationen som drar till sig uppmärksamhet så är det också det som man blir medveten om. Exempel på sådan information kan vara jagrelaterad information eller emotionellt laddad information.
- Det kan ibland vara svårt att samtidigt utföra två intellektuella eller praktiska uppgifter (delad uppmärksamhet). Redogör för möjliga orsaker till detta.
Delad uppmärksamhet innebär att man ska bearbeta flera informationskällor, och det som kan påverka detta är bland annat uppgifternas svårighetsgrad, uppgiftslikhet och automatisering.
Uppmärksamhet ses ofta som en begränsad mental resurs och att denna resurs kan antingen vara generell eller specifik. Generell mental resurs menas att det är en resurs som tas i anspråk för alla typer av uppgifter (såsom att göra val av olika slag PRP), medan den specifika bara tas i anspråk för vissa typer av uppgifter.
Svårighetsgraden på två uppgifter kan bestämma huruvida man klarar av någonting eller inte. Ju svårare en uppgift är desto mer tar uppgiften på de mentala resurser vi har. Då kan det hända att man istället spräcker budgeten om man behöver göra flera svåra uppgifter samtidigt. Däremot kan det vara lättare att välja en svår och en lätt uppgift ifall de är av två olika slag, exempelvis en visuell och en verbal, istället för två stycken lätta och verbala uppgifter. Beroende på uppgiftens karaktär kan man alltså spräcka budgeten där det finns specifika mentala resurser kopplade till vissa typer av processer eller material. Därmed ska man undvika att utföra två likartade uppgifter eftersom detta kan bli svårare.
PRP alltså psychological refractory period visade på en fördröjning i svarsreaktion på den andra uppgiften när man fortfarande bearbetade den första. Detta är ett exempel på en negativ effekt när man behöver dela sin uppmärksamhet på två uppgifter. Detta verkade förklaras med hjälp av en response selektion alltså att vi inte kan fatta två stycken medvetna beslut exakt samtidigt. Man kan även lättare utföra två stycken automatiserade uppgifter där den ena är mer eller mindre automatiserad. Det gör det lättare om flera sådana integreras. Samtidigt visar stroop-effecten på att det är svårt att göra något annat än det man brukar göra, svåt att hejda sig från den automatiserade processen.
- Vid träning eller övning kan bearbetningen av information bli alltmer automatiserad. Beskriv vilka skillnader som finns mellan automatiska och kontrollerade informationsprocesser.
Automatiska informationsprocesser: Dessa handlar om att processen sker utan en slags intention. Man behöver inte göra ett medvetet beslut och är inte medveten om vad man faktiskt gör. Den mentala processen är heller inte öppen för medveten uppmärksamhet eller introspektion. Man kan inte genom introspektion se vad man gör när man läser av ett tecken exempelvis, däremot skulle man kunna göra det i den kontrollerande informationsprocessen. Denna automatiska process konsumerar få om även några medvetna resurser, dvs att den förbrukar knappast någon uppmärksamhetsresurs. Processen är också snabb men svår att modifiera efter man tränat mycket på samma sätt. Exempelvis om jag alltid har slagit ett golfslag på samma sätt under hela mitt liv så har det blivit en automatiserad process som går snabbt och som inte kräver att jag tänker på vad jag gör, och därmed blir det också svårare att ändra sättet man slår på.
Kontrollerade (medvetna) informationsprocesser: Processen startar eller sker endast med ett avsiktligt och medvetet beslut. Den mentala processen är öppen för medveten uppmärksamhet och introspektion. Processen förbrukar medvetna uppmärksamhetsresurser och är relativt långsam men också flexibel på så sätt att den går att modifiera när den befinner sig i ett tidigt stadie.
- Vissa kognitiva processer verkar kunna ske utan inblandning av vårt medvetande (the cognitive unconscious), beskriv några av dem.
Några kognitiva processer som kan ske utan inblandning av vårt medvetande handlar om att det sker mycket innan vi får en upplevelse och medvetande av något vi exempelvis ser, och dessa kan vara:
Analys av sinnesdata
Rekonstruktion av minnen baserades på slutledningar: det innebär att vi ofta fyller ut våra minnen utan att vi är medvetna om det.
Olika priming effekter
Attributions Processer och omedvetet resonerande
Telling more than you can know: inte alltid medvetna om vad som gör att vi tar ett beslut. De som var åt höger valdes oftare än de som var åt vänster, något omedvetet som ingen kunde förklara varför.
Blindseende: deltagare som hade fått skador på synbarken och som upplevde att de var blinda eller delvis blinda fick två uppgifter. Ena var att vrida skivan i samma orientering som en öppning, medan andra vara att stoppa in skivan i öppningen helt. Trots att de inte såg så lyckades de stoppa in skivan. Därmed hade de fått syninformation som de inte var medvetna om. Syninformationen kan gå till andra delar än till den primära synbarken. Det är denna information som kan användas för att styra handlingar, då det också går förbi det medvetna. Man kan klara av mycket utan att vara medveten om det. Ens omgivning kan utlösa en viss process, man har vanor och rutiner som har automatiserats. Om man ska initiera en ny handling eller ett nytt sätt att tänka verkar det inte ske enbart med omedvetna processer, därmed finns det begränsningar.
Dissonansteorin: dissonans mellan hjärna och beteende. Om man vet vad man gör (får skäl till att göra något) så blir det ingen dissonans. De som gjorde det för arvode kunde skylla ifrån sitt beteende. De som inte fick skäl tyckte inde det var så obehagligt som den gruppen som fick skäl? Omedvetet resonemang.
Medvetna tankar och upplevelser är många gånger ett resultat eller produkt av omedvetna informationsprocesser som man inte har någon inblick i. Dessa omedvetna processer kan vara komplexa och sofistikerade, men de är styrda antingen av situationen man befinner sig i eller av ens vanor och rutiner (automatiserade informationsprocesser). Utan medvetenhet så initieras ingen (ny) handling.
- Beskriv några viktiga funktioner som vårt medvetande har enligt Global workspace
theory (The neuronal workspace hypothesis). KAP 15 LÄS MER
- Medveten perception gör information tillgänglig för stora delar av hjärnan
- Arbetsminne är beroende av medvetande
- Medvetande möjliggör nya kombinationer av material
- Medvetande är avgörande för explicit inlärning och episodiskt minne
- Medvetande möjliggör övervakning och justering av motorik
Här pratar man även om spotlight metaforen?
- Vilka egenskaper och funktioner har den Fonologiska loopen i Baddeleys
arbetsminnesmodell?
Arbetsminnesmodellen är ett minnessystem för temporärt kvarhållande och manipulerande av information, nödvändig för utförande av sådana komplexa aktiviteter som förståelse, inlärning och resonerande. Komponenterna inom modellen har i sin tur olika funktioner.
Fonologiska loopen handlar om olika minneskoder och sätt att representera information på. Om vi exempelvis tänker på ordet tavla så kan man tänka på hur det låter när man uttalar det med de olika språkljuden som orden består av. Därefter är det möjligt att ha kvar ordet i huvudet.
Man kan även vara med om en fonologisk hämningseffekt. Detta menas med att om man stör repetitionen av ett material genom att upprepa ett annars enkelt ord som “vad”, så hämmas kvarhållandet av information även om det presenteras visuellt.
En fonologisk sammanblandningseffekt menas med att det kan bli en högre grad av interferens mellan bokstäver och ord som akustiskt liknar varandra än om de låter olika. Detta indikerar att en fonologisk, tal baserad kod används vid repetition av ett material. De orden som var lika varandra var svårast att återge eftersom det var lätt att blanda ihop orden om man hängde sig upp på hur de lät, risk för sammanblandning. Däremot om det var utformat som ett långtidsminne så verkade man inte använda den talbaserade koden utan tänkte mer på ordets betydelse. För långtidsminne är det oftast innebörden som man lagrar och inte hur någonting presenteras eller låter.
Verbal loopeffekt menas med att man omkodar ofta visuell information som man skall komma ihåg till verbala beskrivningar. Graden av återgivning av denna information beror på längden av den verbala beskrivningen. Det är alltså även en fonologisk loop vid bildmaterialet. När man upprepar ett ord använder man sig av den fonologiska loopen. Exempelvis när man ska räkna ut matte så upprepar man det för sig själv, och när man få har den fonologisk loopen upprepad av ett annat ord så hämmar det detta: fonologisk hämningseffekt.
Minnesspannet är även relaterat till längden av ord som skall minnas. Man kan repetera fler korta ord som går snabbt att uttala jämfört med långa, flerstaviga ord. Längden på orden påverkar resultatet. Om man håller sig till samma språkkultur kan man se att det finns en variation där vissa klarar längre och andra mindre. Det säger hur lätt man har för sig att lära sig andra språk. En aspekt av språkinlärningen är att uppfatta ljud i nya språk och avkoda fonem. En mer välutvecklad fonologisk loop ger lite lättare för att lära sig nya språk.
- Vilka egenskaper och funktioner har komponenten Visuo-spatiala skissblocket i
Baddeleys arbetsminnesmodell?
I denna del av arbetsminnet kan man skapa mentala bilder, alltså att visualisera. Det finns en likhet mellan den mentala bild man har i huvudet och exempelvis det faktiska köket, vilket kan göra att man kan ta fram ny information som inte var explicit lagrad tidigare. Man kan visualisera sitt kök och räkna antalet dörrar som om man vore inuti köket och sedan få fram en ny information man inte hade innan. Detta kallas för en analog minneskod, som man använder i VSS, vilket gör att man kan upptäcka nya saker i en mental bild som man inte hade kunskap om tidigare. Avläsningen av en mental bild kan liknas vid visuell perception. Den har stora likheter med denna och att man kan se saker i huvudet och ta fram mentala bilder.
Mental rotering och andra manipulationer av visualiserade objekt kan utföras i VSS. Det finns även här stora likheter med visuell perception. Tiden det tar att svara ja eller nej handlar om hur mycket man behöver vrida på klossen.
Det verkar finnas en begränsning i upplösningsgraden hos våra mentala bilder. Det kan ta sig till uttryck i att detaljer blir otydliga hos små saker som man visualiserar samtidigt med stora. Ifall man visualiserar ett stort och ett mindre djur proportionerligt till varandra så ser man det mindre djuret under dålig upplösning eftersom det var mycket mindre än det andra. Om ett stort djur uppat mycket av den ytan så blir det lite yta kvar för det andra djuret och därmed inte ett skarpt framträdande.
Om inte den mentala bilden underhålls försvinner den snabbt och vi verkar bara ha tillgång till en mental bild åt gången i arbetsminnet.
Perceptuella bilder och visualiserade bilder visar även många likheter med varandra. En skillnad är dock att det är svårt att göra omtolkningar av ett visualiserat objekt jämfört med att perceptuellt se det. I visualiseringen är man fast i den tolkning som man gjorde först. Men om man får använda visuell perception så kan man se det andra djuret också. En sådan omtolkning sker alltså inte när det är en mental bild. För om man ska hålla kvar bilden i huvudet måste den genereras på nytt hela tiden och är beroende av tolkningen man gjorde först. Man är fast i tolkningen om man ska ha den som en mental bild.
VSS delen av arbetsminnet verkar innehålla två relativt oberoende delkomponenter: en visuell och en spatial del. Den visuella handlar om mönsterigenkänning och den spatiala handlar mer om rörelser. Man behöver inte vara bra på den ena bara för att man är bra på den andra.
- Episodisk buffert fanns inte med i den ursprungliga arbetsminnesmodellen, varför har Baddeley lagt till den? Med andra ord, vilka funktioner har denna komponent?
Den ursprungliga arbetsmodellen stötte på flera problem
Den fonologiska loopen kunde inte ensam förklara resultat av “digit span”-studier. Vid fonologisk hämtning försämras resultatet från sex, sju siffror till fyra, fem.
De patienter med fonolosik kortminensskada har ett spann på en siffra vid auditivt presenterade siffror, men vid visuellt presenterade siffror har de spann på ungefär fyra siffror.
Semantisk kodning kan ha en effekt på korttidsminnestest
Minnesspannet är större när ord presenteras i meningar jämfört med att orelaterade ord presenteras. Chunking: kan skapa större meningsfulla enheter.
Patienter med kompakt amnesi, ingen långtidsminneslagning, kan ändå återge prosastycken omedelbart efter presentationen, men misslyckas totalt efter 20 minuter eller senare.
Episodiskt buffert är:
* Ett kapacitetsbegränsat system som är episodiskt i den meningen att bufferten kan integrera information från olika källor (t.ex. fonologisk, visuo- spatial, semantisk information, men även ren sinnesinformation såsom lukt, smak och känsel) till en enstaka komplex struktur, episod eller ”chunk”.
* En chunk är en välintegrerad och meningsfull psykologisk enhet som uppstår när elementen i enheten får starka associationer till varandra samtidigt som elementen har svaga eller inga associationer med andra chunks
* Innehållet i den episodiska bufferten blir tillgängligt och bevaras med hjälp av medveten uppmärksamhet (conscious awareness)
* Episodisk buffert kan sägas motsvara ”the spotlight” i teatermetaforen för medvetande (Global workspace theory)
Episodiskt buffert är detsamma som stråklastarljudet på scenen. Det är den medvetna fokuserade uppmärksamheten som bestämmer innehållet i en episodisk buffert. Då kan man aktivera begrepp och andra kunskapsstrukturenheter från långtidsminnet och på det sättet bilda chunks. Exempelvis kan översätta 4 siffror till ett meningsfullt årtal. Ett chunk kan vara en meningsfull integrerad enhet. Chunk så skapar man färre enheter. Ex går från 4 siffror till 1 årtal.
En annan aspekt av detta är att ljud och bild kan integreras, man kan integrera olika information från olika källor. Ex när någon pratar kan deras munrörelser och ljudet gå ihop. Man upplever det inte som någonting splittrat av minnesbilden för en händelse osv hur något såg ut, luktade osv. Därmed används en episodisk buffert när man minns tillbaka till scener.
Episodisk buffert kan spela en roll vid chunking
* V D P Q K Z L H X B T
* GLAD BIL RUM STOL BOLL DUM HATT FOT KOPP
* EN MAN I FYRTIOÅRSÅLDERN GICK IN I EN LITEN
TOBAKSAFFÄR
Man kan komma ihåg mer under en kort stund om man kan få större meningsfulla enheter, då kan man kringgå de begränsingar som korttidsminnen har genom att skapa stora chunks. Antalet chunks kan också ha betydelse om man använder episodiskt buffert. Denna kan använda flera typer av källor, bland annat semantisk som kan hämta begrepp från långtidsminnet.
I ens uppmärksamhetsfokus kan det finnas begrepp eller chunks som har aktiverats i långtidsminnet enligt Cowan
Episodisk buffert har en begränsad uppmärksamhetskapacitet och kan jämföras med Nelson Cowans (2000, 2005) beskrivning av fokuserad uppmärksamhet och dess begränsningar
Cowan:
* Med selektiv uppmärksamhet avses att viss information väljs ut för vidare tolkning/bearbetning och det sker på bekostnad av tolkningen/bearbetningen av annan information
* Två viktiga aspekter av fokuserad uppmärksamhet är (i) kontroll av uppmärksamhet (central executive) och (ii) uppmärksamhetens omfång (episodisk buffert)
* Kapaciteten av fokuserad uppmärksamhet kan mätas med uppmärksamhetens omfång (scope) och är i genomsnitt 4 enheter eller chunks
* Millers berömda 7 + - 2 chunks har alltså reducerats till 4
- Exekutiva funktioner handlar bland annat om att kunna utöva kontroll över
informationsprocesser, vilket enligt Baddeley är en funktion som den centrala
exekutivenheten har, vad innebär det? (SAS i Norman-Shallice modell har samma
funktion).
Handlar om egen kontroll och en förmåga om självreglering. Ta initiativ, få en idé om vad man vill göra, genomföra planen, att agera mot egna uppsatta mål: allt detta kan vara uttryck för exekutiva funktioner. Motsatsen till att reagera på andras uppmaningar eller vara passiv. Det kan innefatta många processer, men en viktig del är att kunna kontrollera dessa.
Exekutiva funktioner är ett samlingsbegrepp för en rad olika övergripande funktioner och kan omfatta:
* Uppmärksamhetsreglering. Förmågan att selektivt ta in yttre stimuli, hämma automatiska responser samt att bibehålla fokus under en längre period.
* Kognitiv flexibilitet. Förmågan att ändra sina responser, lära sig av misstag samt hantera flera stimuli samtidigt.
* Målsättande. Förmågan att skapa nya mål. Ta initiativ mot dessa mål samt att på ett funktionellt sätt skapa planer och strategier för att uppnå dessa mål.
Centrala exekutivenheten: Baddeley beskriver enheten som ett kontrollsystem för uppmärksamhet och kan jämföras med kontrollenheten SAS i Norman-Shallice modell. Med denna enhet kan exekutiv kontroll utövas.
Några grundläggande kontrollfunktioner: Vad innebär att ha kontroll över en mental process?
* Initiera (en tankeprocess eller handling)
* Inhibera (stoppa, blockera eller hämma processer)
* Skifta uppgift
* Övervaka och korrigera vid fel
Supervisory attentional system (SAS): Denna nivå i Norman-Shallice-modell griper in när det krävs något mer än rutinbeslut i sådana situationer som 1) kräver planering och beslutsfattande, 2) involverar felkorrektion, 3) nya, dvs där responserna inte är väl inlärda, 4) bedöms som farliga eller tekniskt svåra, 5) kräver att man övervinner en stark vanehandling eller motstår en frestelse. När man har rutin behöver man inte så mycket supervisory attentional system. När det går på rutin är det andra delar i modellerna som beskrivs. Denna behöver göra en insats vid handlingar man gör för första gången.
- Personer som har fått skador på främre pannloben (prefrontala loben) av hjärnan
uppvisar störningar i exekutiva funktioner, beskriva några sådana ”störningar”
Perseveration, or behavioral rigidity (stuck-in-set): Detta är fallet när patienten ”fastnar” i ett beteende som från början kan ha varit adekvat men som på grund av ändrade omständigheter inte längre passar.
Perseveration
* En patient hyvlar en bräda och fortsätter med det tills det inte är något kvar av brädan, men fortsätter att hyvla på bänken.
* En patient som håller ett tal upprepar delar av det om och om igen.
* En patient ombeds att skriva sitt namn och han gör det. Efter det ombeds han att rita en figur, men han skriver sitt namn istället.
Utilisation behaviour: Patienten har tappat förmågan att hejda den impuls till
handling som saker i omgivningen ger upphov till, dvs handlingar som ofta förknippas
med dessa föremål. Föremålen i vår omgivning aktiverar ett automatiskt handlingsprogram. Det kan vara svårt att hejda dessa impulser som sakerna ger upphov till. Patienter kan ha suttit vid ett bord och samtalat med läkare och så har det legat saker på bordet såsom en läkarens tekopp och då har man märkt att patienten börjat dricka ur tekoppen, eller ta upp kortleken och lägga ut kort. Föremålen inbjuder till att de ska användas enligt det man brukar göra.
Utilization behaviour
* En patient går till järnvägsstationen för att ta ett visst tåg, och går på det första tåget som råkar komma in, trots att det går i motsatt riktning. Tåg = stiga ombord
* En patient ser en knapp för att kalla på en sjuksyster, trycker på knappen, men sen när sjuksystern kommer har han inget att säga till henne. (Knapp = trycka på)
Distractibility: Frontallobspatienter är ofta lättdistraherade och blir lätt störda av
irrelevant information. Det kan tolkas som ytterligare tecken på bristande ”endogenous” kontroll relativt ”exogenous” kontroll. Den endogena kontrollen (inifrån) är nedsatt, till förmån för den exogena kontrollen (utifrån). Saker i ens omgivning styr vad man gör och vad man kan tänka på.
Planning: Problemlösning innebär ofta att man behöver arbeta mot ett mål, nå en
lösning, genom att sätta upp delmål, värdera framsteg och eventuellt justera sin plan
efter hand. Frontallobspatienter är många gånger oorganiserade i samband med
problemlösning. Planering och genomförande av plan brister också. Svår uppgift för denna patientgruppen.
Den patientgrupp med skador på hjärnan hade också extra svårt för detta med en större påtaglig effekt av stroop-effekten. Det är svårt att frångå det som man brukar göra, därmed visar det tecken på preservation. Man får använda sin exekutivenhet för att hejda sig och försöka komma på något annat vilket är svårt när det finns skador på den.
- Ibland brister vår kontroll och vi begår s.k. felhandlingar, “action slips”. Redogör för möjliga orsaker till dessa felhandlingar.
Felhandlingar eller action slips: uttryck för bristande kontroll att exekutivenheten har inte gjort den insats som den borde göra. Man har inte tänkt efter eller låtit automatiken tagit över eller tänkt på annat.
Klassificerat vanligt förekommande felhandlingar:
Capture errors = Handlingar utlöses ibland av vanemässigt associerade saker eller situationer. Felhandlingar kan lätt uppstå när man i en valsituation i en sekvens av handlingar måste avvika från det vanliga och ens uppmärksamhet ägnas åt andra saker. Exempelvis om man kör en välbekant väg som man inte behöver tänka på, men vid några tillfällen skulle man utföra vissa ärenden vilket innebär avvikelser från den vanliga vägen hem. Många kommer på att de är hemma och inte gjort detta ärendet.De började tänka på annat, kanske hänt någonting på arbetet som de grubblade över och därav glömde av att ta den vägen. Exekutivenheten var alltså ockuperad när de kom till korsningen som de skulle svänga ovanliga vänster för. I den sekunden skulle exekutivenheten göra en insats men den var ockuperad och man fortsätter vanemässigt.Vanan fångar kontroll över beteendet. Utilisation skulle kunna ingå här. Ser tandborste och därmed börjar utföra tandborstningen trots att det inte var ett medvetet val.
Cross-talk error = Dessa fel kan uppstå när man håller på med två olika uppgifter mer eller mindre samtidigt. Handlingar lämpliga i den ena uppgiften kan då blandas ihop med handlingar i den andra uppgiften. Tex lärare som skulle säga en sak till sin klass och samtidigt skriva en sak på tavlan. Det som läraren skulle säga hamnade på tavlan. Det blev därmed en sammanblandning av de två handlingarna som man skulle göra.
Lost intentions and failed triggers = “Vad katten gör jag här”- syndromet. Alltså är det när man glömt avsikten med att tex gå till ett visst rum. Vi kan också glömma att göra en bestämd sak som vi tidigare planerat att göra när man hamnar i en viss situation (failed triggers). Man glömmer bort vad man skulle ha gjort i ett rum eller i en låda osv. Det fanns inget i rummet som väckte den intentionen man hade. Om man för sig själv formulerar en intention som är mer rik på detaljer, föreställer sig att stå framför byrån så ska man se när man tar ut en låda, om man tänker på det innan man går in i rummet så kommer byrån eller lådan fungera som en trigger för att väcka den tanken.
Detached intentions and perceptual confusions = Dessa fel rör när en “prospecitve trigger” utlöses av fel ledtråd (cue). Till exempel när man går över rummet och stänger en skåpsdörr istället för fönstret som man hade tänkt. Man utför en handling man hade tänkt men på fel sak.
Program counter failures = Vid en flerstregsuppgift kan fel uppstå på grund av utelämnanden av vissa steg eller felaktiva upprepningar av olika steg. Om man ska koka kaffe och mäta upp kaffemått så kan man inte tänka på annat utan måste räkna för att inte tappa bort sig lätt.
Ofta blir det harmlösa felhandlingar utan allvarliga konsekvenser, men ibland kan man prata om den mänskliga faktorn bakom olyckor och en sådan här felhandling som ligger bakom detta. En felhandling eller vana som inte längre är adekvat.
Rutin och vanor kan leda till problem och allvarliga konsekvenser men dessa är av godo. När saker och ting händer i realtid går det inte att tänka ut bra saker att göra, går inte att tänka ut i stunden när det är akut, måste ha tränat på att utföra såsom räddningspersonal. Ibland av godo att ha rutiner också. Om inte vi hade förmåga att utföra rutiner hade vi varit fast i vårt tänkande under alla triviala delar i vår vardag, att ha rutin innebär en avlastning som gör att vi kan tänka på annat samtidigt.
- Vad är ett arbetsminnestest (working memory span, reading span, active span)? Hur
skiljer sig det från ett rent korttidsminnestest såsom sifferspanntestet (digit span)?
Arbetsminnestets är ett test som omfattar både lagring och bearbetning av information.
Det finns skillnad på arbetsminnestest och kortminnestest.
Den första, arbetsminnestest eller arbetsminnesspanntest måste det finnas någon typ av bearbetning. Det är utmärkande för arbetsminne att man bearbetar den och inte bara håller kvar den. Arbetsminnesspann visar ofta höga samband med olika komplexa kognitiva prestationer, där enklare kortitdsminnespann (ex sifferspanntestet) uppvisar betydligt lägre eller obetydliga samband.
Några exempel
* Läsförståelse
* Den generella intelligensfaktorn (g-faktorn)
* Komplex inlärning (t.ex. av ett programmeringsspråk)
* Följa komplicerade instruktioner
* Skriva strukturerade prosastycken
* Föra klara och koncisa anteckningar
- Välj ut tre viktiga faktorer vid inlärning (inkodning) som kan betyda mycket för
minnesbehållningen och beskriv dem. Förklara också varför de kan befrämja minnet.
- Processdjup (levels of processing):
Ytlig eller djup (betydelseorienterad) bearbetning av information kan ha stor inverkan på minnet. Stora skillnader i minne. Den mest ytliga var grafisk, sedan fonemisk och den djupaste var semantisk som folk kom ihåg mest. Det viktigaste kanske därför snarare är vad man gör med informationen och inte hur länge man tänker på den. Graden av intresse och motivation hade ingen direkt effekt på minnet så länge man bearbetade informationen på ett djupt sätt. Fann ingen direkt effekt av motivation eller intresse när man konstant höll var för den slags bearbetning som gjordes av informationen. Man kan vara totalt ointresserad av kognitiv psykologi, men om man bearbetar informationen på ett djupt sätt kommer man att minnas denna oavsett ens intresse. Däremot finns ett indirekt samband. Om man intresserar sig för något så ägnar man mer tid åt att bearbeta innehållet i en text på en djupare nivå. Det finns däremot ingen direkt effekt. Det som bestämmer minnet är vad man gör med informationen. - Elaborering:
Ju fler meningsfulla associationer som skapas kring ett minnesmaterial, desto lättare är det att minnas det. Deltagarna fick ta ställning till om orden passade in eller inte, de visste inte att deras minne senare skulle testas.
Hon stekte ….
Den stora rovfågeln svepte ner och fångade den kämpande ….
Ord som passade in i meningarna var lättare att minnas än de som inte passade in, trots samma bearbetning av just orden om de passade in eller inte. Men om orden passade in så kunde man skapa associationer med någonting annat. Detta kallas elaborering. Längre meningar gav rikare associationer.
Elaborering behöver inte bara handla om associationer med något som föreligger samtidigt med det man ska lära sig, utan även om man kan koppla det till egna erfarenheter av det man lär sig om. I vilken mån man drar slutsatser om det man läser om är en form av elaborering som kan hjälpa minnet.
Enstaka mening
”Mozart gjorde en lång resa från Munchen till Paris”
Flera relaterade meningar
”Mozart gjorde en lång resa från Munchen till Paris”
+
”Mozart ville lämna Munchen för att undvika en trasslig kärleksaffär”
”Mozart var fascinerad av den musikaliska utvecklingen i Paris”
När man testade minnet för meningarna (överraskande) så mindes den andra gruppen bättre än den första. De som hade elaborerat det så de hade dragit en slutsats av vad som hade kunnat hända utifrån meningarnas bidrog till att de mindes det bättre. Därmed är bra att koppla vad man läser till egna erfarenheter för att minnas bättre.
- Självreferenseffekt:
Om man kan koppla ny information till ett ”själv”-begrepp, så kommer man i allmänhet minnas informationen bättre
Om orden stämmer in på sig själv är det en självreferensfråga vilket befrämjade minnet i hög grad.
Vi har ett jag-begrepp och själv-begrepp som samlar kunskaper om en själv. Om han frågar oss “vem är du” så använder man själv-begrepp med mycket information om sig själv som är rikt informationsnät så man kan koppla ny information till detta så får man hjälp av de slags sökvägarna till begreppet som är kopplat till sig själv. Kan säga att man är egocentriska när det kommer till minnet eller en väldigt välutvecklad bild av sig själv som hjälper till.
- Hur uppstår glömska enligt Interferensteorin?
Interferens (minnen stör varandra). Sökningen efter ett minne kan störas och försvåras om det finns äldre eller yngre likartade minnen. Det finns två former av interferens men han kommer bara ta upp den ena: interferens vid framtagning. Man ska minnas vad man gjorde vid påsk 2018. Då är “påsk” en cue man använder sig av. Men om det finns massa förgreningar till denna cue så uppstår en interferens. Man har varit med om många påskhelgen, och svårt att komma ihåg just den helgen 2018. Proaktiv och retroaktiv interferens.
Retroaktiv: Experimentgruppen kan minnas sämre än kontrollgruppen för lista B blir en inferens.
Proaktiv: Experimentgruppen kan prestera sämre än kontroll för att material A stör material B. En störning som verkar framåt istället.
Exempel med påsken så har man varit med om påskhelgen både innan och efter 2018 så kan minnen av båda dessa störa minnena från påsk minnet 2018.
Enligt interferensteorin uppstår glömsta genom att olika data konkurrerar med varandra. Belägg för detta finns i experiment där man exponerat två olika grupper för samma instuderingsmaterial inför ett test, men den ena gruppen fick ett annat extra material. Gruppen med extramaterialet fick sämre resultat på testet, detta gällde både ifall de fick läsa extramaterialet före (proaktiv interferens) eller efter (retroaktiv interferens). Fenomenet verkar uppstå i ännu högre grad ifall de olika materialen har starkare semantiska associationer till varandra; info om gäss stör minnet om ankor mer än vad info om pappersbruk gör
