frågorna till provet Flashcards
Beskriv och förklara begreppen “lateral inhibitation” och “receptiva fält” i samband med visuell perception.
Lateral inhibition är en process i näthinnan som skärper kontraster och gör kanter samt kontraster tydligare. När en fotoreceptor aktiveras starkt, stimulerar den sin bipolära cell samtidigt som horisontalceller hämmar aktiviteten i intilliggande bipolära celler. Detta förstärker skillnaden mellan ljusa och mörka områden, vilket hjälper oss att tydligare uppfatta konturer och detaljer i vår visuella omgivning.
- exempel För att förstå detta koncept bättre, tänk på en enkel illustration. Om du tittar på en grå cirkel på en vit bakgrund, kommer cirkeln att verka mörkare än den egentligen är på grund av lateral inhibition. Detta beror på att de ljusa områdena runt cirkeln inhiberar aktiviteten hos de neuroner som bearbetar informationen från cirkeln, vilket gör att cirkeln verkar mörkare.
Receptiva fält är de områden i synfältet där en specifik nervcell, exempelvis fotoreceptorer, ganglioncell eller neuron i hjärnan, reagerar på stimuli. De receptiva fälten, särskilt hos retinala ganglionceller, spelar en avgörande roll för hur vi tolkar och bearbetar visuell information. Dessa fält är ofta uppdelade i två zoner: ett centrum och en omgivning. Uppdelningen gör att celler kan reagera på kontraster snarare än på enhetliga ljusnivåer, vilket hjälper hjärnan att urskilja kanter, konturer och förändringar i ljusintensitet.
Vissa receptiva fält är indelade i centrum och omgivning (det som omger centrum). Det finns två huvudsakliga typer som skiljer sig åt i sin respons på ljus: “on-center” och “off-center”.
**On center **aktiveras när ljus träffar centrum av deras receptiva fält, vilket ökar signaleringen. Ljusstimulans i omgivningen däremot hämmar deras aktivitet
Off-center stimuleras när ljus träffar omgivningen, vilket ökar signaleringen. Ljusstimulans i centrum dämpar deras aktivitet
→ Denna uppdelning är avgörande för att upptäcka kontraster mellan ljus och mörker, vilket hjälper till att urskilja former och kanter i synfältet.
Sambandet:
Receptiva fält definierar var en nervcell reagerar på ljus, medan lateral inhibition hjälper till att förstärka kontraster genom att hämma grannceller. Tillsammans möjliggör de att vi kan se kanter, former och detaljer tydligare i vår omgivning, vilket är centralt för visuell perception.
Det visuella systemet består av de nervbanor och delområden i hjärnan som involveras vid analys och bearbetning av syninformation. Beskriv huvuddragen i detta system, dvs den visuella informationens väg från näthinnan till olika områden i hjärnan
Det visuella systemet är ett komplext nätverk som ansvarar för att ta emot, bearbeta och tolka visuell information från omgivningen. Här är huvuddragen i hur information flödar från näthinnan till olika områden i hjärnan:
- Fotoreceptorer i näthinnan: Tappar (färgseende, skärpa) och stavar (ljuskänsliga, rörelse i svagt ljus) omvandlar ljus till nervsignaler. Tappar finns främst i Gula fläcken för skarp syn, medan stavar är utspridda för bättre mörkerseende och rörelsedetektering.
- Bipolära celler: Tar emot signaler från fotoreceptorer, där positiva och negativa fält påverkar signalens styrka innan den skickas vidare till ganglionceller - antingen förstärkande eller dämpande. Denna tidiga bearbetning bidrar till skarpare kontrast mellan ljusa och mörka områden.
- Ganglionceller och synnerven: Ganglioncellernas axoner bildar synnerven som skickar signalerna vidare mot hjärnan. Där synnerven lämnar ögat uppstår blinda fläcken, där inga fotoreceptorer finns och inget ljus registreras.
- Synnervskorsningen: Här delas informationen så att vänster synfält skickas till höger hjärnhalva och tvärtom. Denna korsning möjliggör en sammanhängande bild från båda ögon.
- Thalamus (laterala knäkroppen): Centralstation som skickar signaler till primära synbarken (V1) i nackloben för den första detaljerade analysen av grundläggande visuella egenskaper som kanter och linjer inleds.
- Primära och sekundära synområden (V1-V4): i V1 analyseras grundläggande egenskaper, medan V2, V3 och V4 specialiserar sig på form, rörelse och färg.
-
Dorsala och ventrala strömmar:
Dorsala (VAR) I hjässloben analyserar denna bana var ett objekt befinner sig och hur det rör sig, vilket hjälper med spatial orientering och att förstå omgivningen.
Ventrala (VAD) I tinningloben fokuserar denna bana på att känna igen och identifiera objekt, inklusive former, färger och ansikten.
Binding problem: Hur hjärnan integrerar dessa parallellt bearbetade aspekter (färg, form, rörelse) till en helhet är fortfarande ett olöst mysterium, känt som the binding problem. Trots separata analyser upplever vi visuella objekt som en enhet.
Beskriv några olika egenskaper som sensoriska register har, t.ex. det ikoniska minnet.
Ett sensoriskt register är den första fasen i informationsbearbetningen i minnet där sensorisk information från omvärlden hålls kvar under en mycket kort tid. Det antas finnas ett sensoriskt register för varje sinne.
Några egenskaper sensoriska register har är att det sker en;
Kortsiktig lagring: information lagras bara under en mycket kort period, oftast i några hundradels eller tiondels sekunder. Den är inte medveten, men den möjliggör att sensoriska intryck snabbt kan bearbetas
Stora mängder information: Sensoriskt register kan ta emot och hålla en stor mängd information samtidigt. Allt som våra sinnen uppfattar under en given tidpunkt lagras kortvarigt här.
Informationen är ej tolkad eller identifierad: Informationen som lagrad är fortfarande i sin “råa” form. Hjärnan har ännu inte bearbetat eller gett någon mening åt informationen - den är inte medvetet uppfattad, kategoriserad eller förstådd.
Sensoriska registret för syn kallas ikoniska minnet, medan för hörsel kallas det Ekoiska minnet
Sensoriska register fungerar som ett buffertlager där intryck hålls kvar länge nog för att hjärnan ska kunna avgöra vilka intryck som är relevanta och skickas vidare för vidare bearbetning och medveten uppmärksamhet. Det mesta av informationen som lagras i ett sensoriskt register glöms snabbt bort om den inte uppmärksammas
Ett exempel;
Om du snabbt tittar på en scen och sedan blundar, kan du en kort stund “se” en mental bild av scenen. Detta är ditt ikoniska minne som tillfälligt lagrar den visuella informationen. Samma sak gäller för ekoiskt minne när du hör någon säga något – du kan ibland uppfatta ordet strax efter att det sagts, även om du inte var uppmärksam först.
Beskriv Biedermans ”recognition-by-components” – teori om objektigenkänning.
Irving Biedermans teori är en modell för hur människor känner igen objekt, även när perspektivet ändras - den förklarar hur vi identifierar objekt genom att dela upp dem i grundläggande byggstenar som kallas geoner. Dessa** 36 geoner** är enkla 3D-former som till exempel cylindrar, koner och block. Genom att kombinera geoner på olika sätt kan vi känna igen nästan vilket objekt som helst. Teorin bygger på att vissa egenskaper hos geoner, som symmetri och konkava strukturer, är viewpoint-independent, vilket innebär att de förblir konstanta oavsett vilken vinkel vi ser objektet från. Detta gör att vi kan känna igen ett objekt även om vi ser det från olika perspektiv.
Objektkonstans är en viktig del av teorin, där vi trots förändringar i ett objekts utseende (som perspektiv eller delvis blockering) fortfarande kan identifiera det. Biederman visade att det oftast räcker med att se tre geoner för att känna igen ett objekt, även om alla dess delar inte är synliga.
Konkava konturpartier, menar Biederman, är viktiga för objektigenkänning. När du får en bild med delvis utsuddade konturer men de konkava partierna finns kvar, så är det betydligt enklare att identifiera objektet än om du skulle visa en bild med delvis konkava partier utsuddade.
Vilka skillnader finns mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning och vad kan de bero på?
Ansiktsigenkänning och objektigenkänning skiljer sig på flera sätt;
Konfigurationsbearbetning: Vid ansiktsigenkänning bearbetas helheten (relationen mellan ansiktsdrag som ögon och mun), snarare än enskilda delar. objektigenkänning sker genom att bryta ner objekt i delar (geoner), vilket bearbetas oberoende av varandra.
Inversioneffekt: Ansiktsigenkänning störs oproportionerligt av upp-och-nedvända ansikten, vilket inte händer lika starkt för objekt. inversion påverkar vår förmåga att bearbeta de rumsliga relationerna mellan ansiktsdrag
Streckritningar: Enkla streckritningar av ansikten är svårare att känna igen än streckritningar av objekt, vilket tyder på att ansikten bearbetas på ett annorlunda och mer detaljerat sätt.
Vad innebär datastyrda (bottom-up) respektive begreppsstyrda (top-down) perceptuella processer?
Bottom-Up Processing , även känd som “data-driven” processing, börjar med en inmatning av sensorisk information och bygger sedan upp till en större representation av världen. Det är en direkt respons på inkommande stimuli, där varje bit av information bearbetas separat för att bygga en helhet.
Exempelvis, när vi läser en text, börjar vi med att identifiera bokstäverna, sätta ihop dem till ord, och sedan till meningar. Detta är ett exempel på bottom-up processing.
Top-down processing, å andra sidan, är “konceptdriven” och involverar användning av tidigare kunskap och erfarenheter för att göra mening av inkommande sensorisk information. Detta innebär att vi använder vår förståelse och förväntningar för att tolka vad vi uppfattar.
Till exempel, om du ser en suddig bild av en känd byggnad, kan du fortfarande identifiera den baserat på din tidigare kunskap om hur byggnaden ser ut. Detta är ett exempel på top-down processing.
Beskriv vad en ”pop-out”-effekt innebär i samband med visuell sökning. När kan en sådan effekt uppstå och när gör den inte det?
Pop-out-effekten innebär att ett objekt som avviker från omgivningen i ett specifikt avseende (eller särdrag) kan hittas snabbt och enkelt utan behov av fokuserad uppmärksamhet. Det ska vara en snabb och automatisk identifiering.
Visuell sökning är processen att aktivt leta efter ett specifikt objekt i en visuell miljö bland distraherande stimuli.
En pop-out effekt inom visuell sökning uppstår när ett objekt skiljer sig markant från omgivningen i ett enda särdrag, såsom färg eller form, vilket gör att det enkelt kan hittas snabbt och utan fokuserad uppmärksamhet. Till exempel är ett rött äpple lätt att hitta bland gröna äpplen. Effekten försvinner när flera särdrag (som färg och form) måste integreras för att hitta objekt, vilket kräver med tid och fokuserad uppmärksamhet. Då måste hjärnan bearbeta informationen sekventiellt för att lokalisera objektet. Sekventiellt innebär att hjärnan bearbetar informationen steg för steg, snarare än att göra det på en gång.
”Inattentional blindness” och ”change blindness” är två fenomen som fått stöd i forskning. Vad innebär dessa fenomen.
Inattentional blindness och change blindness är två psykologiska fenomen som belyser begränsningar i vår uppmärksamhet och perception.
“Inattentional blindness” ⇒ innebär att vi kan missa eller vara “blinda” för stimuli i vår omgivning, trots att vi faktiskt tittar på dem, om vår uppmärksamhet är fokuserad på något annat.
Exempel: I experimentet där deltagarna fokuserade på att avgöra vilken linje som var längst, missade de ofta andra figurer, som en kvadrat, som dök upp i synfältet. Detta visar att medveten perception kräver att vi riktar uppmärksamhet mot specifika objekt eller detaljer.
“Change blindness” - refererar till svårigheten att upptäcka förändringar i en scen, särskilt om förändringarna sker under ett avbrott i visningen eller när vi växlar vårt fokus.
Exempel: När vi observerar en komplex scen, ser vi bara en begränsad mängd detaljer, och om en specifik detalj förändras medan vi är distraherade, kan vi missa den förändringen helt. I studier visades att deltagare sällan upptäckte förändringar i detaljer i komplexa bilder, medan förändringar i enklare bilder ofta märktes.
Båda fenomenen visar hur begränsad vår förmåga att uppfatta och registrera information är när vår uppmärksamhet är riktad mot specifika uppgifter eller detaljer. De understryker vikten av uppmärksamhet för medveten perception och hur lätt det är att missa viktig information i vår omgivning.
Vilka skillnader finns mellan endogent och exogent styrd uppmärksamhetsorientering?
Endogent och exogent system är två olika sätt att orientera om uppmärksamheten på.
Endogenous system/ uppmärksamhet - är medvetet styrd och viljestyrd. Den aktiveras när vi själva bestämmer oss för att fokusera på något, exempelvis när vi letar efter en specifik person i en folkmassa. Det är ett “inifrån och ut”-perspektiv, där vi aktivt väljer vad vi ska koncentrera oss på baserat på våra egna mål och behov. Endogen uppmärksamhet är kopplad till kognitiv kontroll och är långsammare men mer hållbar över tid eftersom den kräver mental ansträngning och planering
Exogenous system/uppmärksamhet aktiveras av yttre faktorer och är mer reflexmässig. Den uppstår automatiskt när något i omgivningen “drar” vår uppmärksamhet till sig, till exempel ett högt ljud eller en plötslig rörelse i periferin. Denna “utifrån och in”-process är snabb och effektiv för att hjälpa oss att upptäcka potentiellt viktiga eller hotande stimuli. Exogen uppmärksamhet är kortvarig och kan snabbt byta fokus om nya, mer framträdande stimuli dyker upp.
Dessa två typer av uppmärksamhet är centrala i hur hjärnan bearbetar information, särskilt i situationer som kräver snabb respons eller långsiktig koncentration
Beskriv och ge exempel på olika former av ”priming” som kan innebära att information i långtidsminnet föraktiveras.
Priming är en process där exponering för en viss stimulus (eller ett objekt) påverkar hur vi reagerar på ett efterföljande stimuli, ofta utan att vi är medvetna om det. Denna process kan aktivera informationen som redan finns lagrad i långtidsminnet och göra det mer tillgängligt för oss. Det handlar om hur tidigare erfarenheter eller stimuli kan förbereda oss på att reagera på ett visst sätt eller göra vissa associationsmönster mer tillgängliga i vårt sinne.
Olika typer av priming som kan aktivera information i långtidsminnet:
Repetitionspriming
Här används långtidsminnet för att göra igenkänning snabbare vid upprepade möten med samma stimuli. Långtidsminnet har alltså en central funktion, eftersom tidigare exponering gör det lättare för hjärnan att bearbeta informationen nästa gång.
Exempel: Efter att ha sett en bild av en katt flera gånger blir du snabbare på att känna igen bilden, eftersom representationsmönstret i långtidsminnet har blivit mer lättillgängligt.
Associativ priming (semantisk - den vanligaste formen av priming)
Långtidsminnets semantiska nätverk aktiveras. När ett begrepp eller en idé aktiveras, sprids denna aktivering till andra relaterade begrepp. Informationen i långtidsminnet blir tillgängligare genom associationer, vilket påverkar hur snabbt och enkelt vi uppfattar relaterade idéer.
Exempel: När du hör ordet “äpple” aktiveras närliggande begrepp som “frukt” eller “grön”, eftersom långtidsminnet organiserar kunskap om sådana relationer.
input: Semantiska nätverk är en modell som representerar hur begrepp och idéer är kopplade till varandra genom relationer, där varje nod (begreppet) är kopplad till andra noder genom associationer och betydelser.
Förväntanspriming
Förväntanspriming är mestadels en medveten och kortsiktig process där långtidsminnet inte nödvändigtvis aktiveras direkt. Däremot, om förväntningar baseras på erfarenheter (till exempel vana att se samma objekt på en viss plats), kan förväntanspriming ha en koppling till långtidsminnet i och med att tidigare erfarenheter ger upphov till förväntningar.
Exempel: Om du ofta ser en viss annons när du öppnar en app, kan du förvänta dig att se den igen nästa gång. Tidigare erfarenheter har då påverkat din förväntan, även om processen huvudsakligen hanteras av arbetsminnet i stunden.
Vilken betydelse kan selektiv uppmärksamhet ha med avseende på bearbetning och analys av sinnesinformation (tolkning, semantisk analys)? Diskutera utifrån early selection hypothesis respektive late selection hypothesis
Selektiv uppmärksamhet: En process som är avgörande för hur vi bearbetar och analyserar sinnesinformation eftersom den hjälper oss att fokusera våra kognitiva resurser på det som är mest relevant i en given situation - och ignorerar annat. Denna process är avgörande för hur vi bearbetar och analyserar sinnesinformation, och den kan förstår genom två olika teorier: early selection hypothesis (broadbent) och late-selection hypothesis (Deutch & deutch)
Early selection hypothesis:
Denna teori, även känd som filterteorin, föreslår att vi tidigt i bearbetningskedjan blockerar irrelevant information baserat på dess fysiska egenskaper, som ljudets ton eller objektets färg. Genom att fungera som ett tidigt filter kan denna teori förklara hur vi effektivt kan ignorera irrelevant information och därmed undvika kognitiv överbelastning. Detta är särskilt viktigt i miljöer med mycket stimuli, där förmågan att filtrera bort störande ljud eller visuella stimuli gör det möjligt att koncentrera sig på viktiga detaljer. Dock innebär den tidigare filtreringen en risk för att vi missar information som inte uppfattas som relevant då, vilket kan begränsa vår analys och tolkning av situationer.
Exempel: Om vi lyssnar på en föreläsning i en bullrig miljö kan vi använda tidig selektion för att ignorera bakgrundsljudet, såsom pratande människor, och fokusera på föreläsarens röst.
- effektiv filtrering
- begränsad kapacitet
- begränsad analys
Late selection hypothesis:
Denna teori föreslår att vi bearbetar all information till en djupare nivå, inklusive dess semantiska betydelser, innan vi gör en selektiv bedömning av vad som ska uppmärksammas. Genom att tillåta en grundlig bearbetning av stimuli kan vi anpassa oss bättre till förändringar och upptäcka viktiga detaljer som kan ha förbises vid tidig filtrering. å andra sidan kan detta leda till kognitiv överbelastning, särskilt i högstimulerande miljöer där irrelvevant information kan distrahera oss från vår uppgift.
Exempel: Om vi ser en bild av en stad och hör ljud från olika håll, registrerar vi först all information omkring oss. Om vi senare hör ett ljud som skiljer sig från bakgrundsljudet (som ett rop på hjälp), kan vi snabbt omdirigera vår uppmärksamhet dit, eftersom vi redan har en helhetsbild av situationen.
- djupare analys
- ökad flexibilitet
- kognitiv överbelastning
⇒ Sammanfattningsvis har selektiv uppmärksamhet en central roll i vår förmåga att effektivt bearbeta och analysera sinnesinformation. Genom att fokusera på relevanta stimuli, antingen tidigt eller sent i bearbetningskedjan, kan vi anpassa våra kognitiva resurser på ett sätt som maximerar vår förståelser och reaktionsförmåga i en komplex och ofta överväldigande omgivning. De olika perspektiven på selektiv uppmärksamhet visar både att tidig och sen filtrering har sina fördelar och nackdelar, vilket betonar vikten av kontexten och individens uppgift när det gäller att navigera i sinnesinformation.
Det kan ibland vara svårt att samtidigt utföra två intellektuella eller praktiska uppgifter (delad uppmärksamhet). Ange möjliga orsaker till detta.
Att utföra flera intellektuella eller praktiska uppgifter samtidigt, känt som delad uppmärksamhet, kan vara utmattande av flera skäl. Genom att förstå dessa faktorer kan vi bli mer medvetna om våra begränsningar och hitta sätt att hantera delad uppmärksamhet bättre.
- Begränsas kognitiv kapacitet: Vi har en begränsad mängd uppmärksamhet att fördela, och när vi försöker utföra flera uppgifter minskar vår prestation
- Kognitiva interferenser: Växling mellan uppgifter kan orsaka störningar, särksilt om de är lika eller relaterade
- Skillnader i uppgiftstyp: Olika uppgifter kräver olika resurser. Ju mer lika uppgifterna är, desto svårare är det att hantera dem samtidigt
- Automatisering: Automatiserade uppgifter kräver mindre uppmärksamhet, vilket gör det lättare att kombinera dem med mer kognitivt krävande uppgifter
- Uppgiftsorientering: Vi prioriterar ofta vissa uppgifter, vilket påverkar hur vi fördelar vår uppmärksamhet
- Emotionella och stressfaktorer: Stress och känslomässiga tillstånd kan minska vår kognitiva kapacitet och göra delad uppmärksamhet svårare.
Vid träning eller övning kan informationsbearbetning bli alltmer automatiserad. Beskriv vilka skillnader som finns mellan automatiska och kontrollerade informationsprocesser.
Automatiserade processer är mentala processer som sker utan en medveten insats eller avsikt. Dessa processer är snabba och kräver lite eller ingen uppmärksamhet.
Snabbhet: Automatiserade processer sker snabbt och effektivt, ofta utan att vi är medvetna om det.
Kognitiv belastning: De kräver minimalt med kognitiv resursanvändning, vilket gör att vi kan utföra andra uppgifter samtidigt.
Svårmodifierade: När en process blivit automatiserad, som att köra bil eller läsa, är det svårt att ändra den utan medveten ansträngning.
Exempel; att knyta skorna, cykla eller läsa en välbekant text. Dessa handlingar har blivit så automatiserade att vi kan utföra dem utan att tänka på varje steg
—————————————-
Kontrollerade informationsprocesser: Kontrollerade processer kräver medveten uppmärksamhet och avsiktlig ansträngning för att initieras och genomföras. Dessa processer är långsammare och mer resurskrävande
Avsikt och medvetenhet: Dessa processer inleds med en medveten intention, och vi kan aktivt styra och modifiera dem.
Kognitiv belastning: De kräver betydande kognitiva resurser, vilket kan leda till trötthet om de utförs under en längre tid.
Flexibilitet: Kontrollerade processer är mer flexibla och anpassningsbara. Vi kan förändra vårt tillvägagångssätt baserat på feedback eller nya omständigheter.
Exempel: Lärande av en ny färdighet, problemlösning eller att skriva en uppsats. Dessa aktiviteter kräver aktivt tänkande och fokus.
Träning och Övning: När vi övar en färdighet (som att spela ett instrument eller sport), går vi från att använda kontrollerade processer (medveten träning och reflektion) till automatiserade processer (att spela eller utföra utan medvetet tänkande).
Vilka egenskaper och funktioner har den Fonologiska loopen i Baddeleys arbetsminnesmodell?
Fonologiska loopen är en central komponent i Baddeleys arbetsminnesmodell och ansvarar för att bearbeta och** lagra verbala** och auditiva information. Den består av två huvudfunktioner: en artikulering och en fonologisk lagring
Fonologisk lagring: Detta är en temporär lagring av auditiv information. Den kan hålla information i cirka 2 sekunder utan upprepning.
Artikulatorisk kontrollprocess: Detta är en process där information upprepas eller “ekas” för att förhindra att den bleknar bort. Detta kallas också subvokal upprepning.
En av de viktigaste egenskaperna är dess förmåga att upprepa information, vilket underlättar minnet av den. När vi upprepar något, till exempel ett telefonnummer, använder vi den fonologiska loopen för att hålla informationen i arbetsminnet.
Viktiga funktioner:
Fonologisk hämningseffekt: Störningar under upprepning (till exempel att upprepa “vad”) minskar förmågan att hålla kvar information, även om den presenteras visuellt.
Fonologisk sammanblandningseffekt: Det är svårare att minnas bokstäver eller ord som låter lika (t.ex “b” och “d”) än de som låter olika, vilket visar att vi använder en fonologisk kod vid repetition.
Verbal loopeffekt: Visuell information översätts ofta till verbala beskrivningar. Ju längre dessa beskrivningar är, desto svårare blir det att återge informationen
Ordlängdeffekt: Vi kan minnas fler korta ord än långa, vilket visar att vår minneskapacitet påverkas av hur snabbt vi kan uttala orden.
Vilka egenskaper och funktioner har komponenten Visuo-spatiala skissblocket i Baddeleys arbetsminnesmodell?
Det visuo-spatiala skissblocket möjliggör skapandet av mentala bilder och visualiseringar. Genom att använda en analog minneskod kan vi upptäcka nya detaljer i dessa mentala bilder, vilket liknar hur vi uppfattar visuell information i verkligheten. I VSS kan vi utföra mental rotation och andra manipulationer av visualiserade objekt, vilket ger oss en flexibel hantering av information
- visualisering av mental bild
- känna igen mönster
- mental rotering och andra manipuleringar av visualiserade objekt
Det finns dock begränsningar i upplösningen hos våra mentala bilder; detaljer blir otydliga när vi visualiserar små objekt samtidigt med stora. Utan underhåll försvinner de mentala bilderna snabbt, och vi verkar bara kunna hålla en bild i taget i arbetsminnet. Trots likheterna mellan perceptuella och visualiserade bilder är det svårare att göra omtolkningar av visualiserade objekt jämfört med vad vi ser direkt.
- mentala bilder hålls ej kvar om de inte underhålls
- kan bara se en mental bild samtidigt
- svårt att omtolka en mental bild
- svårt att visualisera saker med stor storleksskillnad
Sammanfattningsvis är det visuo-spatiala skissblocket avgörande för vår förmåga att skapa och manipulera mentala bilder, vilket underlättar vår visuella bearbetning och förståelse av omvärlden.
