Foder Flashcards
Beståndsdelar?
Kolhydrater bryts ned till glukos. Fetter bryts ned i triglycerider. Protein bryts ned i aminosyror.
Mikrobiell fermentation:
Bildar flyktiga fettsyror (VFA) såsom acetat, propionat och butyrat.
Acetat:
Används direkt som energi. Används för att producera fettsyror i fettvävnad och juver.
Butyrat:
Används direkt som energi.
Propionat:
Omvandlas till glukos i levern.
Triglycerider:
Fettsyror som kombineras med glycerol i fettvävnad och lagras. För att producera glycerol krävs
glukos. Glukos kan användas för att producera fett i fettvävnad, men ej hos idisslare.
Glukos:
Absorberas framför allt hos enkelmagade djur. Idisslare och djur som uteslutande äter animalisk
föda har ett mindre glukosupptag. Upptaget glukos går sedan till levern och omvandlas till
glykogen eller triglycerider. Energin kan sedan lagras i fettvävnad eller i muskler (glykogen).
Aminosyror:
Lagras i muskler som protein. I levern bryts protein ned till urea och ketosyror eller glukos. Blir
glukos genom
Grovfoder:
Har ett högt fiberinnehåll. Ges framför allt till djur som är utvecklade för att huvudsakligen äta
växtbaserat foder. Allätare och köttätare intar en mindre mängd grovfoder. Består av gräs, halm,
hö, lös, blad, ensilage, majsensilage, rotfrukter, långstråigt ensilage o.s.v.
Vallfoder:
Underkategori till grovfoder. Är framför allt gräs och baljväxter som skördas gröna, ej fröna.
Skördas vid olika tidpunkter efter näringsinnehållet. Näringsinnehållet är som högst vid tidig
skörd. Cellväggen är då inte hård och fibrerna är tillgängliga. Proteinhalten är oftast hög. Längre
moget gräs har en lägre smältbarhet. Dessutom fås en större mängd foder vid senare skörd.
Kraftfoder:
Bidrar framför allt med stärkelse i växtfoderstater. Består ofta av vete, råg, rågvete, drank,
sojamjöl, linfrö och majs.
Concentrate:
Foder som kompletteras med spannmål för att få färdigt foder med rätt sammansättning.
Proteinfodermedel:
Innehåller sojamjöl, rapsmjöl, åkerböna och drank.
Fettfodermedel:
Består av foderfett och rapsfrön.
Sockerfodermedel:
Består av melass och rotfrukter.
Energi i form av stärkelse:
Spannmål och biprodukter.
Energi i form av lättlösliga fibrer, socker och fett:
Lättlösliga fibrer är sockerbetsbiprodukter.
Havre:
Har skal på kärnor. Har en högre fiberhalt än vete. Har en högre fetthalt än de andra
spannmålsslagen och därför lite andra egenskaper i foderstater. Biprodukterna i spannmål
används som foder.
Korn:
Har skal på kärnor. Har en högre fiberhalt än vete. Biprodukterna i spannmål används som foder.
Vete:
Bara frövitan används till vetemjöl. Vetekli blir kvar, utanpå vetekornen. Används som bas för
etanolproduktion. Stärkelsen används. Kvar blir drank som består av protein och fiberdelar, inte
särskilt mycket stärkelse.
Rapsfrö:
Innehåller en stor andel fett. Detta extraheras då man pressar ut det. Det som blir kvar är
rapskaka som har ett högre proteininnehåll än rapsfrö. Fettet i detta kan extraheras ytterligare
med hjälp av organiska lösningsmedel. Kvar blir då rapsmjöl som har en ännu lägre fetthalt och
högre proteinhalt.
Sojamjöl:
Fett extraheras från soja likt med raps. Har en hög proteinkvalité som kan värmebehandlas.
Detta ökar andelen av protein som kan passera våmmen utan att brytas ned. Blir då soypass.
Betfiber:
Kvar i sockerbetan när allt socker är urlakat. Består av lättsmälta fibrer och pektin som utgör ett
bra energifodermedel. Ofta blandas betfibern med melass som en del av sockerrafinneringen.
Blir då betfor som kan vara pelleterat eller snitslat.
Åkerböna:
Balgjväxter som är kvävefixerande. Innehåller ene del stärkelse.