Foder Flashcards
Beståndsdelar?
Kolhydrater bryts ned till glukos. Fetter bryts ned i triglycerider. Protein bryts ned i aminosyror.
Mikrobiell fermentation:
Bildar flyktiga fettsyror (VFA) såsom acetat, propionat och butyrat.
Acetat:
Används direkt som energi. Används för att producera fettsyror i fettvävnad och juver.
Butyrat:
Används direkt som energi.
Propionat:
Omvandlas till glukos i levern.
Triglycerider:
Fettsyror som kombineras med glycerol i fettvävnad och lagras. För att producera glycerol krävs
glukos. Glukos kan användas för att producera fett i fettvävnad, men ej hos idisslare.
Glukos:
Absorberas framför allt hos enkelmagade djur. Idisslare och djur som uteslutande äter animalisk
föda har ett mindre glukosupptag. Upptaget glukos går sedan till levern och omvandlas till
glykogen eller triglycerider. Energin kan sedan lagras i fettvävnad eller i muskler (glykogen).
Aminosyror:
Lagras i muskler som protein. I levern bryts protein ned till urea och ketosyror eller glukos. Blir
glukos genom
Grovfoder:
Har ett högt fiberinnehåll. Ges framför allt till djur som är utvecklade för att huvudsakligen äta
växtbaserat foder. Allätare och köttätare intar en mindre mängd grovfoder. Består av gräs, halm,
hö, lös, blad, ensilage, majsensilage, rotfrukter, långstråigt ensilage o.s.v.
Vallfoder:
Underkategori till grovfoder. Är framför allt gräs och baljväxter som skördas gröna, ej fröna.
Skördas vid olika tidpunkter efter näringsinnehållet. Näringsinnehållet är som högst vid tidig
skörd. Cellväggen är då inte hård och fibrerna är tillgängliga. Proteinhalten är oftast hög. Längre
moget gräs har en lägre smältbarhet. Dessutom fås en större mängd foder vid senare skörd.
Kraftfoder:
Bidrar framför allt med stärkelse i växtfoderstater. Består ofta av vete, råg, rågvete, drank,
sojamjöl, linfrö och majs.
Concentrate:
Foder som kompletteras med spannmål för att få färdigt foder med rätt sammansättning.
Proteinfodermedel:
Innehåller sojamjöl, rapsmjöl, åkerböna och drank.
Fettfodermedel:
Består av foderfett och rapsfrön.
Sockerfodermedel:
Består av melass och rotfrukter.
Energi i form av stärkelse:
Spannmål och biprodukter.
Energi i form av lättlösliga fibrer, socker och fett:
Lättlösliga fibrer är sockerbetsbiprodukter.
Havre:
Har skal på kärnor. Har en högre fiberhalt än vete. Har en högre fetthalt än de andra
spannmålsslagen och därför lite andra egenskaper i foderstater. Biprodukterna i spannmål
används som foder.
Korn:
Har skal på kärnor. Har en högre fiberhalt än vete. Biprodukterna i spannmål används som foder.
Vete:
Bara frövitan används till vetemjöl. Vetekli blir kvar, utanpå vetekornen. Används som bas för
etanolproduktion. Stärkelsen används. Kvar blir drank som består av protein och fiberdelar, inte
särskilt mycket stärkelse.
Rapsfrö:
Innehåller en stor andel fett. Detta extraheras då man pressar ut det. Det som blir kvar är
rapskaka som har ett högre proteininnehåll än rapsfrö. Fettet i detta kan extraheras ytterligare
med hjälp av organiska lösningsmedel. Kvar blir då rapsmjöl som har en ännu lägre fetthalt och
högre proteinhalt.
Sojamjöl:
Fett extraheras från soja likt med raps. Har en hög proteinkvalité som kan värmebehandlas.
Detta ökar andelen av protein som kan passera våmmen utan att brytas ned. Blir då soypass.
Betfiber:
Kvar i sockerbetan när allt socker är urlakat. Består av lättsmälta fibrer och pektin som utgör ett
bra energifodermedel. Ofta blandas betfibern med melass som en del av sockerrafinneringen.
Blir då betfor som kan vara pelleterat eller snitslat.
Åkerböna:
Balgjväxter som är kvävefixerande. Innehåller ene del stärkelse.
Hö:
Torkat gräs. Utgörs av vallfoder, d.v.s. grovfoder som som skördas på vall med gräs eller
baljväxter.
Lusern:
Har ett högt proteininnehåll. Kan vara malet eller pelleterat.
Halm:
Grovfoder som ej är vallfoder. Strån från spannmålsodling. Har en hög andel cellulosa och låg
smältbarhet p.g.a. mycket lignin.
Fodefett:
Palmfett, fast i rumstemperatur.
Foder:
Produceras på samma sätt som vi producerar mat. Åkermark eller djur som produceras av foder
som produceras på åkermark.
Bi- eller restprodukter:
En form av konkurrens mellan människor och djur men också ett sätt att utnyttja de produkter
som vi får i så hög grad som möjligt. Djur kan utnyttja det som blir kvar som foder. Detta foder
har då inte kostat något mer i miljöpåverkan och bidrar till att hålla nere priset då någon betalar
för restprodukter i viss utsträckning. Tillgång på restprodukter beror delvis på politiska beslut
(t.ex. drank som kan utnyttjas som etanol i viss utsträckning).
Miljö:
Foderstatens kväve- och fosforinnehåll optimeras för att sänka djurens miljöpåverkan så mycket
som möjligt. Gödsel från djur används på åkermark. Dock är djurproduktion koncentrerad till
vissa områden vilket skapar en stor rick för för mycket gödsel och näringsläckage. Skapar en
övergödningspotential och miljöpåverkan. Restprodukter delas mellan huvudprodukt och
restprodukt.
Fytat:
Fytinsyra binder till fosfor i spannmål och baljväxter. Dessa bindningar kan inte brytas med
däggdjursenzymer vilket skapar problem för bl.a. grisar och fjäderfä. De får då en högre
fosfornivå i foderstaten då inte allt kan utnyttjas. Man kan även tillsätta exogent fytas som finns i
växter för att fermentera fodret. Mikroorganismer i fodret kan kan bryta fytatbindningar och
frigöra fosfor. Detta är inte ett särskilt stort problem för idisslare.
Tanniner:
Binder proteiner och kan försvåra smältbarheten av proteiner. Detta leder till att mer kväve fås
ut med träcken, vilket kan leda till övergödning. Detta finns t.ex. i blad hos olika växter. Hos
idisslare kan det vara fördelaktigt att ge tanniner då det är antiparasitära ämnen som gör
proteinet mer våmstabilt så det kan passera som bypass-protein. Växtförädling sänker
tannin-halten i fodet, vilket är fördelaktigt för enkelmagade djur.
Proteasinhibitorer:
Binder enzym som ha med proteinnedbrytning att göra. Effekt av dessa försämras vid
upphettning.
Giftiga växter:
Smakar generellt illa. Kan dock skapa problem när djur går på bete där betet är begränsat, och
de tvingas äta de giftiga växterna.
Mögelgifter:
Kan komma från lagring eller fält.
Människoskapande gifter:
PCB. Dioxiner är en grupp med gifter som oftast hittas i högre hlater i ägg från ekologisk
produktion. Detta beror på att fiskmjöl används i sådan produktion.
Torrsubstans:
Används framför allt i fodermedel där vattenhlt kan variera vid ensilerat eller fryst foder, inte
torkat foder. Vattenhalt varierar mycket hos vallfoder. Beräknas som 1 - andelen vatten i %.
Smältbarhet:
Andelen konsumerat foder som inte avges som träck. (Konsumerad torrsubstans - torrsubstans i
träck)/konsumerad torrsubstans. Anger som procent eller andel.
Sann smältbarhet:
Korrigering av smältbarhet för endogena förluster. (Intag - (Träck - endogena förluster))/Intag.
Alltid = eller högre än sken smältbarhet. För substanser som ej finns i celler eller enzymer,
kommer ingen stärkelse i träcken vara kroppsegen.
