Ekologi: Begreppslista Flashcards
1
Q
Abiotiska faktorer
A
Icke-levande faktorer i ett ekosystem; pH-värde, jordmån, temperatur, tryck, vind
2
Q
Biotiska faktorer
A
Levande faktorer i ett ekosystem; predation, konkurrens, parasitism, symbios
3
Q
Interaktion
A
Förhållande mellan två individer; exempelvis predation, konkurrens, och symbios
4
Q
Population
A
En grupp individer av samma art, som lever i ett begränsat område vid samma tidpunkt och som kan föröka sig med varandra
5
Q
Organismsamhälle
A
Ett organismsamhälle består av flera populationer av olika arter
6
Q
Ekosystem
A
Organismsamhället tillsammans med den abiotiska miljön utgör ett ekosystem. Ekosystemet kan avgränsas olika beroende på vad man vill studera.
7
Q
Biosfär
A
Alla jordens ekosystem
8
Q
Fotosyntes
A
Den kemiska processen då växter lagrar energi från solen i olika organiska ämnen som kolhydrater, fetter, och proteiner
9
Q
Cellandning
A
Den kemiska processen då organismer förbränner organiska ämnen för att utvinna energin. I cellandningen förloras en stor del av energin som värme. Växter och djur.
10
Q
Klimatzoner
A
Det finns fem stora klimatzoner på jorden; kalla klimat (polarklimat), kall- och varmtempererade klimat, torra (arida) klimat, och tropiska klimat. Klimatet är den viktigast abiotiska faktorn.
11
Q
Biom
A
De stora landekosystemens utbredning på jorden bestäms till stor del av växternas anpassningar till olika klimat. Jorden kan därför delas in i ett antal vegetationsområden, så kallade biom. Deras utbredning hänger ihop med jordens klimatzoner.
12
Q
Vegetationstyper
A
Om du är ute och plockar bär på hösten kommer du att röra dig genom flera olika så kallade vegetationstyper, som i stor utsträckning bestäms av markens egenskaper och landskapets utseende. Tre vanliga vegetationstyper är hällmarkstallskog, blåbärsgranskog, och alkärr
13
Q
Vittring
A
Allt eftersom berggrunden utsätts för vatten och vind, nöts den ner till mindre och mindre beståndsdelar. Vi säger att berggrunden vittrar.
14
Q
Förna
A
De organiska delarna av marken kommer från döda organismer samt från det som organismerna gör sig av med under sina liv, till exempel grenar, löv, hår, fjädrar, och avföring. Det här lagret av organiska beståndsdelar på markytan kallas förna
15
Q
Humusämnen
A
Rester av förnan, det som markorganismerna inte bryter ned, består av mycket små partiklar som kallas humusämnen. Humusämnena har en ännu större förmåga att binda vatten och näringsämnen än lerpartiklarna och gör jorden mindre kompakt
16
Q
Jordmån
A
Det översta skiktet av jorden, som är påverkat av klimat, organismer, topografi, föräldramaterial, och tid. Jordmån spelar en avgörande roll för växters tillväxt och ekosystemets hälsa
17
Q
Podsol
A
En av de två dominerande jordmånen i Sverige (den andra är brunjord). Podsolen är fattigare på näringsämnen, daggmaskar och bakterier. Den är också tydligare skiktad eftersom maskarna inte blandar om den.
18
Q
Urlakning
A
Den markprocess där näringsämnen frigörs och transporteras längre ner i markprofilen eller med vatten i sidled.
19
Q
Vegetationsskikt
A
I skogssystem går det ofta att urskilja fyra olika vegetationsskikt: trädskikt, buskskikt, fältskikt, och bottenskikt. Gränsen mellan träd- och buskskikt brukar dras vid fem meters höjd. Skiktningen leder till skillnader i den abiotiska miljön, t.ex. påverkas ljuset, vinden och luftfuktigheten av skiktningen i en skog
20
Q
Ljuskompensationspunkt
A
Vatten absorberar ljus mycket effektivare än luft. Som en tumregel brukar man säga att inga fotosyntetiserande organismer kan överleva på djup där mindre än 1% av det som nådde vattenytan är kvar. Den gränsen kallas ljuskompensationspunkten. Punkten bestäms beroende på hur mycket ljus som når vattenytan och hur klart vattnet är
21
Q
Zonering
A
22
Q
Termoklin
A
Gränsskiktet mellan vattenmassor som har olika temperatur. Temperaturen förändras snabbt med djupet, vilket separerar det varmare ytvattnet från det kallare djupvattnet.
23
Q
Haloklin
A
Ett skikt i en vattenmassa där salthalten förändras snabbt med djupet, vilket påverkar vattnets densitet och cirkulation.
24
Q
Individ
A
En enskild organism inom en art. I ett ekologiskt perspektiv är individen den grundläggande enheten som utför livsprocesser som tillväxt, reproduktion och interaktion med miljön och andra organismer
25
Bräckt vatten/brackvatten
De flesta brackvattenekosystem uppkommer där en större flod mynnar ut i en havsvik. De kännetecknas av att vattnet är en blandning mellan söt- och saltvatten, och att salthalten varierar under dygnet, beroende på tidvattnet. Östersjön är världens största brackvattensområde, men i Östersjön är salthalten konstant över hela dygnet.
26
Salthaltsstress
Då organismer som har anpassat sig till en viss salthalt hamnar i vatten med en annan salthalt. För saltvattensarter kommer sötare vatten flöda inåt, och om fisken inte kan pumpa ut vattnet, kommer fisken svälla upp och till slut dö. För sötvattensarter riskerar de att förlora vätska till omgivningen om vattnet är salt, och om inte de kan motverka vätskeförlusten kommer de dö av uttorkning.
27
Funktionell grupp
Man kan dela in organismer i ett ekosystem i "funktionella grupper", beroende på funktioner organismerna har. Till exempel bildar alla fotosyntetiserande organismer en funktionell grupp.
28
Autotrof
Organismer som själva producerar sin föda från oorganiska ämnen kallas autotrofer (utifrån att man har delat in organismer utifrån hur de skaffar sig föda, energi)
29
Heterotrof
Organismer som äter andra organismer (utifrån att man har delat in organismer utifrån hur de skaffar sig föda, energi)
30
Trofinivå
Olika nivåer i näringsväv/näringskedjor, som motsvaras av de olika funktionella grupperna i ekosystemet. T.ex; producenter, primärkonsumenter, sekunderkonsumenter, toppkonsumenter.
31
Biomassa
Den totala massan av levande organismer inom ett visst område eller ekosystem vid ett givet tillfälle. Biomassa kan uttryckas som vikt av organismer per enhet yta eller volym och inkluderar växter, djur och mikroorganismer. Det är en viktig indikator på ekosystemets produktivitet och energiflöde.
32
Betarkedjan
Biologer skiljer på betarkedjan och nedbrytarkedjan. Betarkedjan utgörs av producenter, som konsumeras av primärkonsumenter, som konsumeras av tertiärkonsumenter, osv. Betarkedjan kollar alltså på vem som "betar" av vem.
33
Nedbrytarkedjan
Näringskedja som utgörs av dött organiskt material, nedbrytare, och konsumenter som främst livnär sig på nedbrytarna.
34
Primärproduktion
När producenterna bildar ny biomassa kallas det för ekosystemets primärproduktion.
35
Tertiärkonsumenter
De som livnär sig på sekundärkonsumenterna (som i sin tur livnär sig på primärkonsumenter)
36
Primärkonsumenter
Livnär sig på producenterna i ekosystemet
37
Nettoprimärproduktion
Man räknar bort den delen som växterna själva förbrukar av biomassan, och produktionen av biomassa som är tillgänglig för resten av ekosystemet kallas för nettoprimärproduktion
38
Energipyramid
Förlusterna av biomassa och energi när man rör sig i näringskedjan brukar illustreras med en pyramid. Nivåerna representerar trofinivåerna, och för varje nivå blir mängden energi mindre och mindre
39
Näringsämnen
Kemiska element och föreningar som organismer behöver för att leva, växa och reproducera. Viktiga näringsämnen inkluderar makronäringsämnen som kol, kväve, fosfor, kalium, kalcium och magnesium, samt mikronäringsämnen som järn, zink, koppar och mangan. Dessa ämnen tas upp från miljön och används i olika biokemiska processer.
40
Assimilation
Att oorganiska ämnen tas upp och binds i organisk form
41
Mineralisering
Att organiskt bundna näringsämnen omvandlas till oorganiska ämnen
42
Atmosfär
Det lager av gaser som omger jorden och skyddar livet genom att filtrera bort skadlig strålning, reglera temperatur och ge syre för andning
43
Litosfär
Litosfären är den fasta, yttre delen av jorden. Den består av jordskorpan och den översta delen av manteln. Litosfären är uppdelad i tektoniska plattor som rör sig ovanpå den mjukare astenosfären under dem. Rörelserna av dessa plattor orsakar geologiska fenomen som jordbävningar, vulkanutbrott och bildning av bergskedjor
44
Hydrosfär
Hydrosfären omfattar allt vatten på jordens yta, under jordytan och i atmosfären. Det inkluderar hav, sjöar, floder, glaciärer, grundvatten och även vattenånga i luften.
45
Bottom-up-reglering
Ekosystemet styrs av tillgången på näringsämnen, vilket påverkar antalet producenter, vilket i sin tur påverkar antalet sekundärkonsumenter och tertiärkonsumenter
46
Top-down-reglering
Ekosystemet styrs av konsumenterna på högre trofinivåer. En minskning av antalet tertiärkonsumenter leder till att antalet sekundärkonsumenter ökar, vilket i sin tur leder till att antalet primärkonsumenter minskar och slutligen att mängden producenter ökar
47
Resiliens
Olika typer av ekosystem påverkas olika starkt av störningar. De har olika grad av resiliens
48
Resurser
Resurser kan vara både biotiska och abiotiska. Föda är ett exempel på en biotisk resurs, medan vatten och oorganiska näringsämnen som kväve och kalium är exempel på abiotiska resurser
49
Miljöförhållanden
Miljöförhållanden kan till skillnad från resurser inte förbrukas av organismerna. De utgörs av olika abiotiska faktorer som klimat, temperatur, salthalt, och pH.
50
Toleransområde
Det intervall av miljöförhållanden, såsom temperatur, fuktighet och ljus, inom vilka en viss art kan överleva, växa och reproducera sig. Utanför detta område kan arten uppleva stress, minska i antal eller till och med dö ut. Toleransområdet påverkar var en art kan leva och hur den interagerar med andra arter. Kan variera mellan olika populationer av en art, och mellan olika individer
51
Temperaturoptium
Temperaturen där individer av en art mår som bäst
52
Ekologisk nisch
Alla de ”krav” som en art har på resurser och miljöförhållanden för att kunna överleva och fortplanta sig
53
Metapopulation
En grupp av rumsligt åtskilda populationer av samma art som har vissa nivåer av interaktion, såsom migration och utbyte av individer. Dessa lokala populationer lever i olika habitatfläckar inom ett landskap och kan påverkas av lokala utdöenden och återkoloniseringar. Metapopulationer är viktiga för att förstå artens långsiktiga överlevnad och dynamik i fragmenterade miljöer
54
Kontrollgrupper
Genom att ha en kontrollgrupp som utsätts för samma miljö förutom en faktor man vill testa kan man utesluta effekterna av oönskade faktorer som man inte har kontroll över
55
Replikat
Enskilda prov eller experiment som upprepas under identiska förhållanden för att säkerställa att resultaten är pålitliga och reproducerbara. Replikat används inom forskning för att minimera slumpmässiga fel och öka noggrannheten i data, vilket gör det möjligt att dra mer tillförlitliga slutsatser om hypotesen som testas
56
Randomisering
En metod som används i vetenskapliga studier för att slumpmässigt tilldela individer eller prov till olika behandlingsgrupper. Syftet med randomisering är att minimera bias och säkerställa att grupperna är jämförbara, vilket ökar tillförlitligheten och validiteten av resultaten.
57
Habitat
Den naturliga miljö där en organism lever och växer. Ett habitat tillhandahåller alla nödvändiga förutsättningar för en organism att överleva, såsom mat, vatten, skydd och möjlighet till reproduktion. Exempel på habitat inkluderar skogar, ängar, öknar, sjöar och hav. Habitatet är avgörande för en arts överlevnad och ekosystemets hälsa.
58
Generalist
Arter med en bred nisch brukar kallas för generalister. De kan utnyttja många olika resurser eller leva i miljöer med stor variation i någon miljöfaktor
59
Specialist
Specialiserade arter har en smal nisch. De är begränsade till några få resurser eller har litet toleransområde för någon miljöfaktor
60
Exponentiell populationstillväxt -J kurva
En modell för populationstillväxt där populationen växer exponentiellt under optimala förhållanden, vilket resulterar i en J-formad kurva när den plottas över tiden. Detta innebär att populationen ökar med en konstant procentuell hastighet över tiden, vilket innebär snabb tillväxt. I denna fas finns inga begränsningar på tillgång till resurser eller andra faktorer som kan begränsa tillväxten.
61
Täthetsberoende populationstillväxt
En modell för populationstillväxt där tillväxthastigheten regleras av populationens täthet eller densitet. När populationen når höga densiteter kan tillväxthastigheten avta på grund av konkurrens om resurser som mat, vatten, utrymme eller partners för reproduktion. Detta resulterar i en S-formad kurva när populationens storlek plottas över tiden, kallad logistisk tillväxt. Denna modell reflekterar mer realistiskt hur populationer interagerar med miljön och andra organismer.
62
Inomartskonkurrens
Individer som tillhör samma art har nästan identiska nischer. Därför konkurrerar individer av samma art intensivt med varandra. Detta kallas för inomartskonkurrens
63
Interferens
Konkurrens då man aktivt försvarar sitt byte mot andra konkurrenter
64
Exploatering
Att äta snabbare än andra är indirekt konkurrens genom exploatering
65
Bärkraft
Det miljön klarar av … typ
66
K-selekterade arter
Arter som har låg reproduktiv kapacitet men som investerar mycket i varje avkomma för att öka chanserna för överlevnad. Dessa arter tenderar att leva i stabila miljöer där populationen ligger nära bärförmågan hos det specifika habitatet
67
r- selekterade arter
Arter som har hög reproduktiv kapacitet och som producerar många avkommor med kort livslängd. Dessa arter lever ofta i oförutsägbara eller föränderliga miljöer där möjligheten att överleva kan vara låg, men de har en hög reproduktiv potential för att kompensera för hög dödlighet
68
Per capita-tillväxt
Måttet på genomsnittlig individuell tillväxt i en population över en given tidsperiod, vanligtvis uttryckt som antal individer som läggs till eller tas bort per individ. Det är ett viktigt mått inom populationsdynamik och kan beräknas som skillnaden mellan födelse- och dödsrater, eller som skillnaden mellan immigration och emigration
69
Överlevnadskurva
En grafisk representation av överlevnad inom en population över tiden. Det är ett viktigt verktyg för att studera livslängd och mortalitet inom en population och kan vara av olika former, inklusive typ I, II och III, beroende på hur överlevnadschansen förändras med åldern (typ I: husdjur, typ II: fåglar, typ III: insekter)
70
Populationscykler
Periodiska variationer i populationens storlek hos en art över tid. Dessa cykler kan vara resultatet av interaktioner mellan populationens tillväxt och dess begränsande faktorer, såsom tillgång till resurser och predationstryck. Populationscykler kan vara korta och snabba eller långa och långsamma och är ett viktigt ämne inom ekologin och populationsbiologin.
71
Ålderspyramid
En ålderspyramid visar honor och hanar och deras procentuella åldersfördelning i olika åldersklasser. Den avgör om populationen kommer att tillväxa eller minska i framtiden.
72
Provrutemetoden
Om man vill veta storleken på en fastsittande population på en större area kan man välja ut ett antal provrutor för att få en skattning av storleken på populationen
73
Linjetaxering
En metod för att uppskatta tätheten eller fördelningen av organismer inom ett område. Metoden innebär att man markerar upp linjer på marken och räknar antalet organismer man upptäcker då man går längs med linjen
74
Fångs-återfångstmetoden
Genom att fånga ett antal organismer och markera dem, släppa de fria, och sedan fånga in en ny grupp av organismer om och om igen kan man räkna ut, med hjälp av hur många som är markerade, hur stor populationen är
75
Artrikedom
Måttet på antalet olika arter som finns inom ett visst ekosystem, ett geografiskt område eller en biologisk samling. Artrikedom är en viktig indikator på ekosystemets hälsa och stabilitet, eftersom ett högt antal arter oftast indikerar att många olika ekologiska roller är uppfyllda och att ekosystemet är mer motståndskraftigt mot störningar
76
Artsammansättning
Den specifika kombinationen eller sammansättningen av arter som finns inom ett ekosystem, ett geografiskt område eller en biologisk samling. Artsammansättning beskriver vilka arter som är närvarande och deras relativa fördelning i ett visst område.
77
Interaktion
En process där två eller flera organismer eller populationer påverkar varandra genom att interagera på olika sätt. Interaktioner kan vara positiva, negativa eller neutrala och kan omfatta allt från konkurrens om resurser, predation, mutualism och parasitism till ömsesidigism
78
Mellanartskonkurrens
En form av konkurrens där olika arter tävlar om samma resurser, till exempel mat, vatten, utrymme eller ljus. Denna typ av konkurrens kan leda till att en eller flera arter får ett försprång och att andra blir utträngda från området.
79
Fundamental och realiserad nisch
Fundamental nisch: Potentiell ekologisk roll en art kan inta baserat på fysiologiska toleranser.
Realiserad nisch: Faktisk ekologisk roll en art intar i närvaro av konkurrens och predation.
80
Gauses princip
Om två eller flera arter i ett område har identiska nischer i någon dimension, kommer alla arter utom en försvinna
81
Nischdifferentiering
En förändring av en arts ekologiska nisch som orsakas av mellanartskonkurrens kallas för nischdifferentiering
82
Predation
En interaktion där en organism (predator) jagar, dödar och äter en annan organism (bytesdjur) för att erhålla energi.
83
Mutualism
En interaktion mellan två olika arter där båda arterna gynnas och ömsesidigt får nytta av varandra. Det är en form av symbios där båda arterna är beroende av varandra för att överleva eller för att öka sina chanser till framgång i sina respektive miljöer (t.ex. blommande växter och pollinatörer)
84
Samevolution
Interaktioner leder ofta till att två eller fler arter i en näringsväv utvecklas tillsammans. Sådana ömsesidiga evolutionära förändringar hos arter kallas för samevolution
85
Evolutionär kapprustning
Samevolution mellan en predator och dess byte kan leda till en evolutionär kapprustning. Predatorer utövar starka selektionstryck på sina bytespopulationer. Egenskaper som ökar bytets möjligheter att komma undan predatorn gynnas därför av det naturliga urvalet. Samtidigt utövar bytesdjuren ett starkt urval på predatorerna.
86
Nyckelart
En art som har en avgörande roll för att upprätthålla strukturen och funktionen i sitt ekosystem. Nyckelarter har en stor påverkan på andra arter och ekosystemets hälsa, även om de kanske inte är numeriskt dominerande. Förlusten av en nyckelart kan leda till stora förändringar eller kollaps i hela ekosystemet
87
Succession
Gradvisa förändringar av artsammansättning kallas ekologisk succession (träd blir större, ljustillgång förändras, organismsamhälle förändras)
88
Primär succession
En process där ett nytt ekosystem bildas på ett område som tidigare saknade liv, till exempel efter ett lavaflöde eller på en nybildad ö. Primär succession börjar med små organismer och pionjärarter som mossor och lavar som bryter ner stenar och börjar bygga upp mark. Med tiden möjliggör dessa organismer för andra växter och djur att flytta in och etablera sig
89
Sekundär succession
En process där ett ekosystem återuppbyggs efter en störning, såsom skogsbrand, avverkning eller översvämning, som har lämnat kvar mark men inte förstört hela det tidigare befintliga ekosystemet. Sekundär succession börjar med ett etablerat samhälle av organismer och byggs upp igen över tid
90
Störning
En plötslig eller periodisk händelse som förändrar ett ekosystem genom att påverka dess struktur, funktion eller mängden resurser. Störningar kan vara naturliga, som skogsbränder, översvämningar eller vulkanutbrott, eller orsakade av mänskliga aktiviteter, som avskogning eller förorening.
91
Diversitetsindex
En kvantitativ mått på biologisk mångfald inom ett ekosystem eller en biologisk samling. Diversitetsindex används för att uppskatta antalet arter i ett område samt deras relativt jämnfördelning. Det finns olika typer av diversitetsindex, som Shannon-Wiener-index och Simpson-index, som tar hänsyn till både antal arter och deras relativa fördelning för att ge en mer omfattande bild av biologisk mångfald
92
Hållbar utveckling
En utveckling kan sägas vara hållbar när vi kan leva ett gott liv under vår livstid, utan att vi förstör möjligheterna för kommande generationer att göra detsamma
93
Ekosystemtjänster
Forskare kallar livsviktiga funktioner som ekosystem förser samhället med för ekosystemtjänster. Som exempelvis klimatreglering, vattenreglering, luftkvalitetsreglering och naturliga katastrofskydd.
94
Ekologiskt fotavtryck
Begreppet ekologiskt fotavtryck har utvecklats för att vi ska kunna uppskatta hur mycket av jordens förnybara resurser olika slags samhällen och livsstilar rar i anspråk
95
Biokapacitet
Biokapacitet är ett begrepp som används för att beskriva jordens förmåga att producera förnybara resurser och ta hand om koldioxidutsläppen
96
Resiliens (hållbar utveckling)
Ekologiska och sociala system har olika förmåga att klara av att återhämta sig eller anpassa sig till förändringar. Denna förmåga kallas inom hållbar utveckling för resiliens. Människans utnyttjande av jordens resurser påverkar ekosystemens resiliens, bland annat genom att det ofta minskar den biologiska mångfalden
97
Tipping points/Tröskelvärden
Punkter eller tröskelvärden i ett ekosystem där en störning kan leda till en stor och ofta irreversibel förändring i systemet. När ett ekosystem når ett tipping point kan det snabbt omvandlas till en helt annan tillstånd, vilket kan påverka ekosystemets struktur och funktion drastiskt
98
Biologisk mångfald
Biologisk mångfald bestäms av variationen hos alla levande organismer i ett system, deras artrikedom, genetiska variation, och variationen hos de ekosystem som de bildar
99
Ange de nio viktigaste planetära gränserna
1. Klimatförändringar
2. Förlust av biologisk mångfald
3. Fosfor- och kvävecykel
4. Färskvattenförbrukning
5. Markanvändning
6. Oceanernas surhetsgrad
7. Ozonlagret
8. Atmosfäriska partiklar
9. Kemikalier som påverkar miljön
100
Planetens gränser/planetära gränser
Ett koncept inom ekologi som beskriver de nio viktigaste planetära gränserna som definierar en säker operationszon för mänsklig civilisation. Dessa gränser representerar de biogeokemiska processer och system som reglerar planetens stabilitet och som är avgörande för att upprätthålla en stabil och säker miljö för människor och andra arter.
101
Klimatförändringarnas orsaker
Förbränning av fossila bränslen: Användning av kol, olja och naturgas för energi är den största källan till koldioxidutsläpp.
Avskogning: Minskad fotosynteskapacitet och ökad frisättning av koldioxid från skogsmark.
Industriell verksamhet: Utvinning, tillverkning och transport av varor orsakar utsläpp av växthusgaser.
Jordbruk: Metan och lustgas utsläpps från jordbruk och djuruppfödning.
Avfallshantering: Deponier avfall genererar metanutsläpp.
102
Klimatförändringarnas konsekvenser
Stigande havsnivåer: Smältande polarisar och glaciärer leder till ökade havsnivåer, vilket kan hota låglänta områden och kustområden.
Extremväder: Ökad frekvens och intensitet av extremväder som stormar, översvämningar, torka och värmeböljor.
Förändrad nederbördsmönster: Vissa områden upplever ökad nederbörd medan andra blir torrare, vilket kan påverka vattenförsörjning och jordbruk.
Förlust av biologisk mångfald: Förändrade temperaturer och nederbördsmönster kan hota många arter och deras livsmiljöer.
Försämrad hälsa: Ökad spridning av sjukdomar, speciellt vektorburna sjukdomar som malaria och denguefeber.
Förlust av livsmedelsproduktion: Minskad jordbruksproduktion på grund av extremväder och förändrade klimatförhållanden.
Ekonomiska förluster: Kostnader för anpassning och återuppbyggnad efter extremväder och förluster av infrastruktur.
Sociala och politiska konflikter: Ökad konkurrens om resurser som vatten och mark kan leda till konflikter och migration.
103
Klimatförändringar Åtgärder
Minska utsläpp av växthusgaser: Öka användningen av förnybar energi, energieffektivisering, och övergång från fossila bränslen till grönare alternativ.
Bevara skogar: Skydda befintliga skogar och återplantera skogsområden för att minska koldioxidhalten i atmosfären.
Förbättra jordbrukets hållbarhet: Använda mer hållbara metoder för jordbruk och markanvändning för att minska växthusgasutsläpp och förbättra motståndskraften mot klimatförändringar.
Anpassa samhällen och infrastruktur: Bygga och förbättra infrastruktur för att klara av klimatförändringar, såsom höjning av kustskydd, vattenhanteringssystem och byggnormer.
Förbättra vattenhantering: Effektivisera vattenanvändningen och skydda kustzoner från havsnivåhöjning.
Forskning och teknologisk utveckling: Investera i forskning och utveckling av nya teknologier för att minska utsläppen och anpassa sig till klimatförändringarna.
Internationellt samarbete: Samarbeta internationellt för att minska utsläpp, dela teknik och lösningar, och stödja utvecklingsländer att anpassa sig till klimatförändringar.
104
Kolets kretslopp
Kolets kretslopp är processen där kol cirkulerar mellan olika delar av jordens system, inklusive atmosfären, biosfären, hydrosfären och litosfären
105
Återkopplingsprocesser
Återkopplingsprocesser gör att ett system kan reglera sig självt. Finns negativa återkopplingsprocesser sin verkar utjämnande (låga moln ökar om temperaturen stiger, molnen reflekterar bort solens strålar). Eller positiva återkopplingsprocesser som är självförstärkande (permafrost smälter, koldioxid frigörs, temperaturen ökar)
106
Kvävets kretslopp
Kvävets kretslopp är processen där kvävgas (N2) omvandlas och cirkulerar mellan olika delar av jordens system, inklusive atmosfären, biosfären och hydrosfären.
107
Kvävefixerande bakterier
Kvävefixerande bakterier är mikroorganismer som har förmågan att omvandla kvävgas (N2) från atmosfären till ammonium (NH4+), en form av kväve som växter kan använda. Dessa bakterier spelar en nyckelroll i kvävets kretslopp genom att tillföra nytt kväve till jorden, vilket är avgörande för växternas tillväxt och produktivitet
108
Övergödningens orsaker
Jordbruk: Användning av konstgödsel och gödsel från djuruppfödning, som innehåller höga halter av kväve och fosfor, kan leda till utlakning av näringsämnen till vattendrag.
Avloppsvatten: Utsläpp av avloppsvatten från avloppsreningsverk och enskilda avloppssystem kan innehålla höga halter av näringsämnen.
Industriutsläpp: Industriella verksamheter kan släppa ut kväve och fosfor i vattendrag och hav.
Avskogning: Förlusten av skogar kan leda till ökad markurlakning och ökad erosion, vilket i sin tur ökar flödet av näringsämnen till vattenmiljöer.
Städer och urbanisering: Användning av gödselmedel på gräsmattor, parker och grönområden samt utsläpp av avloppsvatten från städer kan bidra till övergödning.
109
Övergödningens konsekvenser
Algblomningar: Överflödigt näringsämnen främjar överdriven tillväxt av alger, vilket kan leda till algtillväxt och blomning av giftiga alger (alggifter).
Syrebrist: När de överdrivna algerna dör och bryts ned av bakterier, konsumeras syre i vattnet, vilket kan leda till syrebrist och fiskdöd i vattenmiljöer (eutrofiering).
Försämrad vattenkvalitet: Övergödning kan leda till försämrad vattenkvalitet med ökad grumlighet, förlust av växtliv, och minskad biologisk mångfald.
Döda zoner: Syrebristiga områden, kända som döda zoner, kan bildas i kustområden på grund av övergödning.
Minskat fiskbestånd: Syrebrist och försämrad vattenkvalitet kan minska fiskbeståndet och påverka kommersiell och sportfiske.
Hälsorisker: Alggifter från algtillväxt kan vara skadliga för människors hälsa genom förorenat dricksvatten och giftiga marina livsmedel.
110
Övergödning åtgärder
Förbättrad avloppsrening: Uppgradering av avloppsreningsverk för att minska utsläppen av kväve och fosfor.
Bättre gödselhantering: Främja användningen av hållbara jordbruksmetoder och precisionsgödsel för att minska näringsämnesutsläpp.
Skydda naturliga våtmarker: Bevara och återställa våtmarker, som fungerar som naturliga filter för att avlägsna kväve och fosfor från avrinningen.
Reglering av industriella utsläpp: Stränga regleringar och övervakning av industriella utsläpp av kväve och fosfor.
Ökad övervakning: Övervaka vattenkvaliteten regelbundet för att identifiera problemområden och vidta åtgärder i tid.
Utbildning och medvetenhet: Utbilda jordbrukare, industrier och allmänheten om övergödningens orsaker och konsekvenser, samt hur man kan minska sina utsläpp.
Internationellt samarbete: Samarbeta internationellt för att hantera övergödning och minska näringsämnesutsläppen i delade vattensystem.
111
Nitrifikationsbakterier
Nitrifikationsbakterier är mikroorganismer som spelar en viktig roll i kvävets kretslopp genom att omvandla ammonium (NH4+) till nitrit (NO2-) och sedan till nitrat (NO3-)
112
Denitrifikationsbakterier
Denitrifikationsbakterier är mikroorganismer som är involverade i den biologiska processen kallad denitrifikation. Denna process är en viktig del av kvävets kretslopp och innebär att vissa bakterier kan använda nitrat (NO3-) som en alternativ elektronacceptor istället för syre under anaeroba förhållanden.
113
Eutrofiering
Eutrofiering är processen där vattenmiljöer, såsom sjöar, dammar och kustvatten, blir övergödda av näringsämnen, särskilt kväve och fosfor.
114
Syrebrist
Syrebrist i vattenmiljöer, även kallat hypoxi, är ett tillstånd där syrehalten i vatten minskar till nivåer som är otillräckliga för de flesta organismer. Effekterna av syrebrist kan vara fiskdöd och ändrad ekologisk balans
115
Virtuellt vatten
Den sammanlagda volym vatten som går åt för att producera en viss vara kallas för produktens virtuella vatten
116
Biotillgänglighet
Hur lätt ett ämne tas upp av organismer
117
Fettlöslig
Fettlöslig betyder att en substans kan lösa sig i fett och oljor, men inte i vatten. Dessa ämnen inkluderar fettlösliga vitaminer som A, D, E och K, samt vissa miljögifter och läkemedel.
118
Persistens
Persistens refererar till förmågan hos en substans att vara stabil och inte brytas ned eller försvinna snabbt i miljön. Detta kan innebära att ämnet kan ackumuleras i miljön eller organismer under lång tid, vilket kan leda till långsiktiga effekter och risker för människors hälsa och miljö. Exempel på persistenta ämnen inkluderar vissa miljögifter och kemikalier som PCB och DDT, vilka kan vara svåra att bryta ned och kan cirkulera i miljön under långa perioder
119
Bioackumulation
Bioackumulation är processen där substanser ackumuleras i levande organismer genom intag från miljön snarare än genom nedbrytning eller utsöndring. Detta sker vanligtvis med långsamt nedbrytbara eller persistenta ämnen som inte kan metaboliseras eller elimineras effektivt av organismer. Bioackumulation kan leda till att koncentrationen av dessa ämnen ökar successivt i organismens vävnader över tid. Detta är särskilt problematiskt för toppkonsumenter i näringskedjan, där höga koncentrationer av ämnen kan uppträda, vilket kan medföra risker för hälsa och ekologisk stabilitet.
120
Biomagnifikation
Biomagnifikation är processen där koncentrationen av en substans ökar successivt genom näringskedjan. Detta innebär att ämnen som är svåra att bryta ned eller eliminera, särskilt fettlösliga och persistenta ämnen, ackumuleras i högre koncentrationer i organismernas kroppar ju längre upp i näringskedjan de befinner sig.
121
Våtmarkens betydelse
Våtmarker är viktiga för:
1. Biologisk mångfald: Livsmiljö för många arter.
2. Vattenreglering: Minskar översvämningar genom att absorbera vatten.
3. Vattenrening: Naturliga filter som förbättrar vattenkvaliteten.
4. Klimatreglering: Lagrar kol och minskar växthusgaser.
5. Rekreationsmöjligheter: Fiske, fågelskådning och andra aktiviteter.
Ekonomisk betydelse: Fiske, turism och naturupplevelser.
122
Tungmetaller orsaker
1. Industri: Utsläpp från industrier som producerar kemikalier, metaller och andra produkter.
2. Gruvor: Utsläpp från gruvor och bergsverk, särskilt tungmetaller som bly, kvicksilver och arsenik.
3. Jordbruk: Användning av bekämpningsmedel, gödsel och avloppsvatten kan släppa ut organiska miljögifter som DDT och PCB.
4. Förbränning: Förbränning av fossila bränslen och avfall, vilket kan släppa ut tungmetaller som kvicksilver och kadmium.
5. Avfallshantering: Deponier och avfallshantering, som kan läcka tungmetaller och organiska miljögifter till mark och vatten.
123
Tungmetaller/ Organiska miljögifter konsekvenser
Hälsorisker: Exponering för tungmetaller som kvicksilver, bly och kadmium kan orsaka neurologiska skador, njurproblem, cancer och reproduktionsstörningar. Organiska miljögifter som DDT och PCB är kända för att vara hormonstörande och kan påverka reproduktionsförmågan och immunsystemet.
Miljöpåverkan: Föroreningarna ackumuleras i mark, vatten och luft, vilket hotar ekosystem och många växt- och djurarter. De kan också orsaka försurning av mark, vilket påverkar växters hälsa och tillgången på näringsämnen.
Bioackumulation och biomagnifikation: Tungmetaller och organiska miljögifter har förmågan att ackumuleras i organismers vävnader och öka i koncentration längs näringskedjan. Detta kan leda till höga nivåer av föroreningar i toppkonsumenter och öka risken för hälsoproblem.
Långsiktiga effekter: Vissa tungmetaller och organiska miljögifter är mycket svåra att bryta ned och kan stanna kvar i miljön under lång tid, vilket ökar risken för långsiktiga negativa effekter på ekosystem och människors hälsa.
124
Tungmetaller/ Organiska miljögifter åtgärder
Kontroll vid källan: Minska utsläpp från industrier, gruvor och jordbruk genom förbättrad teknik och bättre praxis.
Sanering: Sanera förorenade områden och minska deras påverkan på miljön.
Reglering: Använda lagstiftning och regleringar för att kontrollera utsläpp och användning av föroreningar.
Övervakning: Övervaka miljön och hälsan för att följa upp och bedöma effekterna av föroreningar.
Utbildning och medvetenhetsarbete: Utbilda allmänheten och höja medvetenheten om miljövänliga alternativ och hållbara resurser.
125
Aeroba organismer
Organismer som utför cellandning
126
Rhizobium
Kvävefixerande bakterie som lever i rötterna av bönväxter
127
Cyanobakterier
