Begrepp Flashcards
synkope
vokal i slutet på ordet faller bort: fiskar -> fiskr
sker under den urnordiska perioden (500-800).
monoftongnering
diftonger blir till monoftonger (ex: auga->öga). Denna förändringen sker i svenskan och danskan medan många diftonger lever kvar ex. i isländskan.
omljud
ändelsevokal (ofta i) påverkar rotvokalen: a->ä, o->ö, u->y. Hand - händer. Dom - döma. Knut - knyta.
Sker när urnordiskan utvecklas till svenska (500-800)
tonaccent
en skillnad mellan grav och akut accent utvecklas. Från början: enstaviga ord var akuta och flerstaviga grava. Alla ord som utgick ur fornnordiskan som enstaviga fick akut accent och alla övriga grav accent.
efterställd bestämd artikel
Utvecklas ur demonstrativa pronomen INN. hundIN, fiskSinS.
frakturstil
Tryckt gotiskt stil, bruten och kantig. Dominerade in på 1700-talet.
antikva
Den skriftstilen vi använder idag. Började används på 1700-talet.
fonematisk ljudstavning
stavar som så som det uttalas. Ex: huvet.
morfematisk stavning
samhörighetsprincip, i enlighet med morfemgränser. Ex bibel -> bibeln (snarare än biben).
konsonantinskott
uppfattade konsonantljud skrivs in: gamBla, namPn. Som ej används i skrift idag.
hyperkorrekt stavning
När ett ord inte längre uttalas som det stavas så kan man göra fel i stavningen: ex om man skriver durr istället för dörr. (i vissa dialekter svårt att skilja på u och ö ljuden).
genus i fornsvenskan
maskulinum, femininum, (blev tillsammans till utrum) neutrum. Abstrakta substantiv är ofta sådana som varit feminina.
kasus i fornsvenskan
nominativ, genitiv, dativ, ackusativ
modus i fornsvenskan
Verbböjning som uttrycker talarens attityd/inställning/avsikt. imperativ (uppmaning: lev!), indikativ (jag lever), konjunktiv (länge leve…)
vilka prepositioner styr vilket kasus?
till styr genetiv.
i/på styr (riktning) styr ackusativ.
i/på (befintlighet) styr dativ.
narrativ inversion
När verbet kommer före subjektet. Syns ofta när ett verb kommer direkt efter och. Exempel: och gick jag till sjön.
OV-ordföljd
Objekt och subjektiv predikativ placeras före infinit verb (det infinita verbet hamnar sist). Visar på mer flexibel ordföljd än idag. Bondeson ska lagman vara. På modern svenska blir det = en bonde ska vara lagman.
Tysk bisatsordföljd
BIFF-regeln fanns inte. Det finita verbet kunde alltså komma sist i satsen. Exempel: Som kungen gärna försökt haver. Idag skulle vi istället sagt Som kungen har försökt….
kilkonstruktion
Kil i bisatser gjordes för att man ville alltid ha V2-ordföljd. Då kilar man in ett annat satsled före verbet för att verbet skulle hamna på andra position. Exempel: Som mjöl har i munnen. Idag säger vi: Som har mjöl i munnen.
(förekommer bara i relativa (som) bisatser.
Den stora vokaldansen
1300-1500. Långa vokalfonem förskjuts framåt - en kedjereaktion sker. (se exemplen på era anteckningar)
Affricering
k och g görs mer eller mindre frikativa - blir till sje/tje-ljud. Exempel: Kaenna -> Kienna.
Lilla katastrofen
Genetivkasus försvinner ca. 1300. Stannar dock som genetivattribut (det vi har idag) : KonungSenS sko.
Stora katastrofen
ca 1450. Kasussammanfall: nästan alla kasus försvinner. Dock två undantag: genetiv -s och nominativ blir kvar. Anledningar kan vara: digerdöden eller (mer troligt) lågtyskans stora inflytande. Exempel: En godHER man blir till: En god man.
ligatur
Förkortning om användes för att spara plats på pergament. swa = så, thz = det/att, mz=med
hur många tecken har äldre futharken?
24
hur många tecken har yngre futharken?
16
isogloss
En gränslinje för språkdrag. Där flera isoglosser sammanfaller = gränser mellan olika dialektområden.
arkaism
Äldre bevarade drag i språket. Ex: till fullO (bevarad dativform)
novationer
nya drag inom morfologi/fonologi och syntax. kommer ofta söder ifrån
Grimms lag (den germanska ljudskridningen)
Sker när de germanska språken börjar förändras och gå ifrån det indoeuropeiska språket. b d g blir p t k
ptk blir fph
ex: pater - fader
pied - fot
deux - två
Vilka är de östnordiska språken?
Svenska och danska
verbkongruens
Verb böjs efter numerus och person (kasus) försvann med stora katastrofen 1450.
