Atom Flashcards
Atom
Allt består av atomer och alla atomer har ett kemiskt tecken. De minsta byggstenarna som behåller ett grundämnes egenskaper. Består av elektroner, neutroner, protoner och atomkärna.
Molekyl
Grupp av två eller fler atomer som är bundna tillsammans med kemiska bindningar. Atomerna kan vara av samma eller olika grundämnen. Tex vatten
Atomkärna
Kärnan i atomen, där finns protoner och neutroner samlade
Proton
Finns i atomkärnan och är positivt laddade artiklar. Antal = atomnummer.
Neutron
Finns i atomkärnan och är neutrala partiklar. Antal = atomnummer
Elektron
Negativt laddade partiklar som kretsar runt kärnan
Energinivå
Antalet “skal” som en atom har. Antal = period
Valenselektron
De elektroner som är i den yttersta energinivån. Antalet = grupp
Materia
Allt som har massa och upptar volym. Består av atomer.
Grundämne
Ett ämne som enbart består av en sorts atomer. Antalet protoner i atomkärnan ger den unika egenskapen.
Periodiska systemet
En tabell som visar grundämnen ordnade efter deras atomnummer nummer. Grupperade baserat på egenskaper och elektronstruktur. Systemet hjälper oss förstå kemiska egenskaper och hur grundämnen reagerar med varandra.
Kemiska föreningar
Ämnen som består av två eller flera olika grundämnen som är kemiskt bundna till varandra.
Kolets kretslop
Kolets kretslopp beskriver hur kol cirkulerar genom atmosfären, växter, djur och mark. Växter tar upp koldioxid via fotosyntes, djur äter växterna, och koldioxid återgår till atmosfären genom andning och nedbrytning. Kol lagras även i hav, jord och fossila bränslen, och frigörs när vi bränner dessa bränslen.
Jon
Joner är atomer eller molekyler som har en elektrisk laddning. En jon bildas när en atom eller molekyl förlorar eller tar upp en eller flera elektroner. En positiv jon bildas om en atom förlorar elektroner. Negativa joner bildas om en atom tar upp elektroner
Lösning
är en homogen blandning av två eller flera ämnen. Lösningar bildas genom att ett ämne som löser sig (ett lösligt ämne), blandas med ett annat ämne (ett lösningsmedel).
Egenskaper
Egenskaper är de karakteristiska kännetecken som beskriver hur ämnen uppför sig och reagerar. Kan vara fysiska eller kemiska. Ex: leda värme/ström, kokpunkt, smältpunkt, fryspunkt, surhet, magnetiskt, löslighet, glansighet, smidbara, hårdhet, densitet
Isotop
En isotop är en variant av ett grundämne där antalet neutroner i atomkärnan varierar medan antalet protoner är detsamma. Isotoper av samma grundämne har samma kemiska egenskaper men olika massor. Tex kol som har tre naturliga isotoper: 12,13 och 14
Vattnets kretslopp
Vattnets kretslopp beskriver hur vatten rör sig mellan hav, atmosfär och land. Vatten avdunstar från hav och sjöar, bildar moln genom kondensation och faller som nederbörd. Det rinner tillbaka till havet via floder och grundvatten eller tas upp av växter och avdunstar igen
Förklara hur ett kretslopp fungerar
Ett kretslopp är en process där ämnen / resurser cirkulerar och återanvänds i ett ständigt flöde. Det innebär att inget försvinner eller skapas, utan att ämnena rör sig genom olika delar av ett system, som i naturen, där de omvandlas och återvänder till sin ursprungliga form.
Kemihistoria
Från början fanns vätekärnor (neutroner), dessa bildades direkt efter big bang. Dessa vätekärnor slogs ihop och bildade heliumkärnor (neutroner), He. När temperaturen sjönk så parades elektronerna ihop med de positiva kärnorna. Här bildades atomerna. 100 år f.kr - Aristoteles började fundera kring vad allt runt omkring oss består av. Här kom man fram till att det finns fyra element, allt som finns är kombinationer av dessa: jord, luft, eld och vatten. Detta trodde man fram till 1600-talet där Doyle kom fram till att det finns grundämnen. På 1700-talet så kom Lavoisier fram till att massan bevaras och att inget försvinner. På 1800-talet tror Thomson att atomer som atomer består av mindre partiklar och ser ut som en kaka/russinkaka. På 1900-talet kommer Rutherford fram till att det finns tomrum i en atom. Bohr kommer med den atommodell som vi har idag. Denna utvecklas sedan men behåller liknande form.
Fasomvandlingar
En fasomvandling är när ett ämne ändrar sitt aggregationsläge. De tre vanligaste aggregationsformerna är:
* Fast fas: Atomerna eller molekylerna är ordnade och har fasta platser.
* Flytande fas: Partiklarna rör sig fritt men håller fortfarande ihop till viss del.
* Gasfas: Partiklarna rör sig fritt och har inget bestämt form eller volym.
Tryck
Tryck är kraften som utövas per ytenhet och mäts vanligtvis i pascal (Pa). När ett ämne befinner sig i en gasform beror trycket på hur ofta och hur hårt gaspartiklarna träffar väggarna på den behållare de är i.
Temperatur
Temperatur är ett mått på den genomsnittliga kinetiska energin hos partiklar i ett ämne. Ju högre temperatur, desto snabbare rör sig partiklarna. Temperaturen påverkar också vilken fas ett ämne befinner sig i
Kondensation
Kondensation är när ett ämne övergår från gasform till flytande form. Detta sker när gaspartiklarna kyls ner och förlorar tillräckligt mycket energi för att bindas ihop och bilda en vätska.
Ångbildning
Ångbildning är processen där vätska övergår till gasform. Detta kan ske på två sätt: avdunstning eller kokning.
Löslighet
beskriver hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett lösningsmedel, t.ex. socker i vatten.
Kokning/avdunstning
Kokning sker när en vätska upphettas till sin kokpunk och övergår till gasform. Kokning sker i hela vätskan. Avdunstning sker vid ytan av en vätska, även vid temperatur under kokpunkten, när molekyler har tillräckligt med energi för att lämna vätskeytan och bli gas.
Sublimering/desublimering
Sublimering är när ett ämne övergår direkt från fast fas till gasfas, utan att först bli flytande. Ett exempel är koldioxid i form av torris, som sublimerar och blir gas direkt.
Desublimering (eller deposition) är den omvända processen, där ett ämne går från gasform till fast fas direkt, utan att bli flytande.
Stelning
Stelning är när ett ämne övergår från flytande form till fast form. Detta sker när vätskan kyls ner och molekylerna rör sig långsammare och bildar en ordnad struktur.
Smältning
Smältning är när ett fast ämne övergår till flytande form. Detta sker när det upphettas och partiklarna får tillräckligt med energi för att bryta de krafter som håller dem i sina fasta positioner.
Vad är en indikator och hur används den?
En indikator är något som visar eller mäter ett visst tillstånd eller förändring. Till exempel kan en pH-indikator visa om en lösning är sur eller basisk
Vad är en neutralisation och vilka ämnen bildas i den kemiska processen?
Neutralisation är en kemisk reaktion där en syra och en bas reagerar och bildar vatten och ett salt. I processen neutraliseras både syran och basen, vilket gör att lösningen blir mindre sur eller basisk
Vilka tre perspektiv ingår i kemins triangel?
Makroskopiskt = Det vi kan uppfatta, ämnen och fenomen som kan uppfattas av sinnen eller mätas mha mätutrustning
Sub-mikroskopiskt = vad som sker på atom & molekylnivå, det vi inte kan se. Hur atomer interagerar, hur bindningar bildas, och hur ämnen förändras under kemiska reaktioner.
Symboliskt = Beskriver partiklarna mha kemiska tecken, bokstäver, modeller, formler, illustrationer och diagram.
Vad mäter pH-värdet?
pH-värde är ett mått på hur surt eller basiskt en lösning är. Skalan går från 0 till 14, där ett pH-värde under 7 betyder att lösningen är sur, 7 är neutralt (t.ex. rent vatten), och över 7 är basiskt
Koncenterad / Utspädd
Koncentrerad betyder att en lösning innehåller en hög mängd av ett löst ämne i förhållande till mängden lösningsmedel. Exempelvis innehåller en koncentrerad syra mycket syra och lite vatten.
Utspädd betyder att lösningen har en låg mängd av det lösta ämnet, blandat med mycket lösningsmedel. En utspädd syra har mer vatten och mindre syra
Hydroxidjon
En hydroxidjon, betecknad som OH-, är en negativt laddad jon som består av en syreatom (O) och en väteatom (H). Hydroxidjoner bildas ofta i basiska lösningar, där de bidrar till lösningens alkalinitet. De reagerar med protoner (vätejoner, H+), för att bilda vatten.
Oxoniumjon
En oxoniumjon, betecknad som H3O+, är en positvit laddad jon som bildas när en vattenmolekyl (H20) tar upp en proton (H+). Oxoniumjoner är vanliga i sura lösningar. Desto fler oxoniumjoner som finns i en lösning, detso surare är den.
Metallbindning
En metallbindning uppstår mellan metallatomer och innebär att valenselektronerna är delokaliserade, vilket betyder att de rör sig fritt genom hela metallstrukturen. Ju fler valenselektroner ju starkare bindning. Detta “elektronmoln” gör att metaller är bra ledare av elektricitet och värme och ger dem deras unika egenskaper, som smidbarhet och duktilitet. Metaller är formbara pga att elektronerna kan förflytta sig.
Kovalenta bindningar
Alla molekyler har kovalenta bindningar. Delar elektronerna lika.
Kovalent bindning, även kallad elektronparbindning, bildas när två atomer delar ett eller flera elektronpar för att uppnå en stabil elektronkonfiguration. Kovalenta bindningar är vanliga mellan icke-metalliska element och kan vara enkel, dubbel, eller trippel beroende på antalet elektronpar som delas.
* Enkelbindning: Ett elektronpar delas mellan två atomer, t.ex. i vätemolekylen (H₂).
* Dubbelbindning: Två elektronpar delas mellan två atomer, t.ex. i syremolekylen (O₂).
* Trippelbindning: Tre elektronpar delas mellan två atomer, t.ex. i kvävgasmolekylen (N₂).
Jonbindning
Jonbindning är en kemisk bindning som bildas mellan två atomer när den ena atomen avger en eller flera elektroner till den andra. Detta leder till att positiva och negativa joner bildas, som attraheras starkt av varandra på grund av deras motsatta laddningar. Ett vanligt exempel är natriumklorid (NaCl), där natrium (Na) avger en elektron till klor (Cl) och bildar en stark bindning. Om den är negativt laddad heter det ämnet + id + jon. Klor + id + jon =kloridjon. Om den är positiv heter det ämnet + jon = klorjon.
Sammansatta joner
Joner som består av två eller flera atomer som är bundna till varandra och har en gemensam laddning. Dessa atomer är kovalent bundna, vilket innebär att de delar elektronpar, men gruppen som helhet har en nettoladdning – antingen positiv eller negativ. Sammansatta joner kan ses som en kombination av flera atomer som tillsammans fungerar som en enda jon.
Ammoniumjon (NH₄⁺): Denna jon består av en kväveatom och fyra väteatomer och har en positiv laddning. Ammoniumjoner finns ofta i olika salter, till exempel ammoniumklorid (NH₄Cl).
Vad beskriver partikelmodellen?
all materia är uppbyggt av mycket små partiklar som inte går att se med blotta ögat. Dessa partiklar rör ständigt på sig och mellan dem finns tomrum.
Bindningar inom molekyler (intramolekylära)
Intramolekylära bindningar är de starka bindningar som håller atomer samman inom en molekyl. Dessa bindningar inkluderar kovalenta bindningar, jonbindningar, och metallbindningar. De är ansvariga för att hålla ihop själva strukturen av en molekyl.
Bindningar mellan molekyler (intermolekylära)
Intermolekylära bindningar är de krafter som verkar mellan olika molekyler och är i allmänhet svagare än intramolekylära bindningar. De påverkar egenskaper som kokpunkt, smältpunkt och löslighet hos ämnen. Exempel på intermolekylära bindningar är vätebindningar, van der Waals-krafter och dipol-dipol-interaktioner.
Kemiskt tecken
Ett kemiskt tecken är en förkortning för ett grundämne i det periodiska systemet, vanligtvis bestående av en eller två bokstäver. Dessa kemiska tecken används för att representera grundämnen i kemiska formler och reaktionsuttryck
Förklara SIV- regeln och vad förkortningen står för
SIV-regeln är en säkerhetsregel som används vid hantering av syror och vatten. Den står för:
Syror I Vatten
Regeln innebär att man aldrig ska hälla vatten direkt i en syra, eftersom detta kan orsaka en kraftig exoterm reaktion som leder till stänk och sprutande syra. Istället ska man alltid hälla syra långsamt i vatten för att säkerställa en säker blandning och undvika farliga situationer.
Aggregationsform/fas
Fas eller aggregationsform beskriver den fysiska formen ett ämne kan anta: fast, flytande, eller gas. Vissa ämnen kan också vara i en fjärde fas, plasma, vid mycket höga temperaturer, då elektronerna frigörs från atomkärnorna.
Vad är skillanden mellan en savg syra och en svag bas?
En svag syra eller svag bas är en syra eller bas som inte fullständigt dissocierar (eller bryts ner) i vattenlösning. Det betyder att bara en del av molekylerna släpper ifrån sig vätejoner (i fallet med syror) eller hydroxidjoner (i fallet med baser), vilket gör lösningen mindre sur eller basisk än om det vore en stark syra eller bas.
Svag syra: Exempel är ättiksyra. Den släpper bara ifrån sig en del av sina vätejoner när den löses i vatten.
Svag bas: Exempel är ammoniak. Den tar bara upp en del av vätejonerna i vatten och bildar relativt få hydroxidjoner.
Därför har svaga syror och baser lägre pH- eller pOH-värden jämfört med deras starka motsvarigheter vid samma koncentration.
Vad är har stark syra och stark bas gemensamt?
En stark syra eller stark bas är en syra eller bas som fullständigt dissocierar (bryts ner) i vattenlösning, vilket innebär att alla molekyler släpper ifrån sig sina vätejoner (syra) eller hydroxidjoner (bas).
Stark syra: Exempel är saltsyra (HCl) och svavelsyra (H₂SO₄). När de löses i vatten släpper de alla sina vätejoner, vilket gör lösningen mycket sur med lågt pH.
Stark bas: Exempel är natriumhydroxid (NaOH) och kaliumhydroxid (KOH). Dessa baser släpper ifrån sig hydroxidjoner helt och gör lösningen mycket basisk med ett högt pH.
Starka syror och baser har mycket högre förmåga att påverka pH än svaga syror och baser vid samma koncentration.
Buffert
En buffert är en lösning som motstår förändringar i pH när små mängder syra eller bas tillsätts. Buffertar består vanligtvis av en svag syra och dess korresponderande bas eller en svag bas och dess korresponderande syra. De fungerar genom att neutralisera tillsatta vätejoner (H⁺) eller hydroxidjoner (OH⁻), vilket hjälper till att hålla pH stabilt.
Buffertlösningar är viktiga i många biologiska och kemiska system där det är nödvändigt att hålla pH inom ett smalt intervall, som i blodet eller i vissa laboratorieexperiment.
Vad menas med neutralt? ge ett exemple
Neutral i kemisk mening beskriver en lösning som har ett pH-värde på 7, vilket innebär att den varken är sur eller basisk. En neutral lösning har lika många vätejoner (H⁺) som hydroxidjoner (OH⁻). Rent vatten är ett exempel på en neutral lösning.
Protolys
Protolys är en kemisk reaktion där en proton (H⁺) överförs från en syra till en bas. Det är en typ av syrabasreaktion där syran avger en proton och basen tar emot den. Denna process sker ofta i vattenlösningar.
Exempel på protolys är när saltsyra (HCl) löses i vatten och avger en proton till vattenmolekylen, vilket bildar oxoniumjoner och kloridjoner
Protolys är grundläggande för förståelsen av hur syror och baser fungerar i lösningar.
Förklara vad en bas är och vad den gör
En bas är ett ämne som kan ta upp protoner (H⁺) eller avge hydroxidjoner i en lösning. Baser höjer pH-värdet och gör lösningen mer alkalisk. I vattenlösningar reagerar baser ofta med syror och neutraliserar dem genom att binda vätejoner.
Ett exempel på en stark bas är natriumhydroxid (NaOH), som i vattenlösning släpper ifrån sig hydroxidjoner och därmed ökar alkaliniteten:
Vad är en syra?
En syra är ett ämne som kan avge protoner (vätejoner ) när det löses i vatten. Syror sänker pH-värdet i en lösning och gör den sur. Ju fler vätejoner en syra avger, desto starkare är den.
Ett exempel på en stark syra är saltsyra (HCl), som i vatten löses upp och släpper ifrån sig vätejoner:
Förbränning
Förbränning är en kemisk reaktion där ett bränsle reagerar med syre och frigör energi i form av värme och ljus. Det är en typ av oxidation där bränslet, som ofta innehåller kol och väte, omvandlas till koldioxid (CO₂) och vatten (H₂O). Förbränning kan ske snabbt, som i eld, eller långsamt, som i biologiska processer.
Förklara fotosyntesen
Fotosyntes är den process där växter, alger och vissa bakterier omvandlar koldioxid (CO₂) och vatten (H₂O) till glukos (C₆H₁₂O₆) och syre (O₂) med hjälp av solljus. Denna process sker i kloroplasterna, som innehåller klorofyll, det gröna pigmentet som fångar in solljuset. Fotosyntesen är avgörande för livet på jorden eftersom den producerar syre och är grunden för växters tillväxt.
Vad är en kemisk reaktion?
En kemisk reaktion är en process där ämnen, kallade reaktanter, omvandlas till nya ämnen, kallade produkter. Under en kemisk reaktion bryts kemiska bindningar i reaktanterna och nya bindningar bildas, vilket resulterar i nya ämnen med andra egenskaper. Energi kan frigöras eller upptas under reaktionen, beroende på typen av reaktion.
Vad är lättlösligt ämne? nämn två
Lättlöslig avser ett ämne som lätt kan lösas i ett lösningsmedel, vanligtvis vatten. När ett ämne är lättlösligt, innebär det att en stor mängd av det kan blandas med lösningsmedlet för att bilda en homogen lösning.
Exempel på lättlösliga ämnen inkluderar:
Natriumklorid (bordssalt)
Socker
Kaliumklorid
Svårlösliga ämnen, vad är deras egenskaper?
Svårlöslig refererar till ett ämne som har låg löslighet i ett lösningsmedel, vanligtvis vatten. Det innebär att endast en liten mängd av ämnet kan lösas i lösningsmedlet, vilket gör att det ofta bildar en fast massa eller sediment i lösningen.
Exempel på svårlösliga ämnen inkluderar:
Barium sulfat (BaSO₄): Mycket lite lösligt i vatten.
Silverklorid (AgCl): Också mycket lite lösligt i vatten.
Kalksten (kalciumkarbonat, CaCO₃): Lösligheten är mycket låg i rent vatten.
Vad är skillnaden mellan homogen och hetrogen blandning?
Homogen blandning:
Komponenterna är jämnt fördelade och kan inte särskiljas med blotta ögat.
Blandningen har en enhetlig sammansättning och utseende.
Exempel: Saltvatten, luft, och läskedrycker.
Heterogen blandning:
Komponenterna är inte jämnt fördelade, och de olika delarna kan ofta urskiljas.
Blandningen har olika faser eller tydliga gränser mellan komponenterna.
Exempel: Sand och vatten, sallad, och olja och vatten.
I en homogen blandning ser du vanligtvis ingen skillnad mellan komponenterna, medan en heterogen blandning visar tydliga separerade delar.
Vad är ett rent ämne?
Ett rent ämne är ett material som har en konstant och väldefinierad sammansättning. Det innehåller endast en typ av partikel och kan vara antingen ett grundämne eller en kemisk förening.
Lika löser lika
“Lika löser lika” är en kemisk princip som innebär att ämnen med liknande kemiska egenskaper och polaritet löser sig i varandra.
Förklaring:
Polära ämnen (som vatten) löser andra polära ämnen (som salter eller socker).
Opolära ämnen (som olja) löser andra opolära ämnen (som fetter eller vissa organiska lösningar).
Denna princip bygger på att intermolekylära krafter (som vätebindningar och van der Waals-krafter) är starkare mellan liknande ämnen, vilket gör att de kan interagera och blandas effektivt. Om ett ämne är polärt, kommer det att ha svårt att lösa upp opolära ämnen, och vice versa.
Dipol
En dipol är en molekyl eller en del av en molekyl som har en positiv och en negativ elektrisk laddning, vilket skapar en elektrisk dipol. Detta uppstår när det finns en ojämn fördelning av elektroner i molekylen, oftast på grund av skillnader i elektronegativitet mellan atomerna som är bundna till varandra.
Egenskaper av dipoler:
Polär kovalent bindning: När atomer med olika elektronegativitet bildar en kovalent bindning, drar den mer elektronegativa atomen elektroner närmare sig, vilket ger en delvis negativ laddning (δ-) och den mindre elektronegativa atomen får en delvis positiv laddning (δ+).
Exempel på dipoler: Vatten är en vanlig dipol, där syreatomen är mer elektronegativ än väteatomerna, vilket ger en positiv pol vid väteatomerna och en negativ pol vid syreatomen.
Vad är skillnaden på Polär och polaritet?
Polär:
Polär beskriver en specifik molekyl eller bindning som har en ojämn fördelning av elektroner, vilket resulterar i att molekylen får en positiv och en negativ ände (dipol). Polära molekyler har oftast en elektronegativ atom, som syre eller kväve, vilket drar elektronerna närmare sig.
Exempel: Vatten är en polär molekyl eftersom syreatomen är mer elektronegativ än väteatomerna, vilket ger en ojämn fördelning av elektroner.
Polaritet:
Polaritet är ett begrepp som refererar till graden av elektrisk dipol i en molekyl. Det är en måttstock för hur polariserad en molekyl är och hur mycket ojämn fördelning av elektroner den har. Polaritet kan också referera till interaktionen mellan polära och opolära ämnen.
Exempel: Polariteten hos en molekyl påverkar dess löslighet; polära molekyler tenderar att lösa sig i polära lösningsmedel (som vatten), medan opolära molekyler löser sig i opolära lösningsmedel (som olja).
Sammanfattningsvis, “polär” beskriver en specifik typ av molekyl eller bindning, medan “polaritet” är ett mer generellt begrepp som handlar om hur polära egenskaper manifesterar sig i molekyler
Vad är vätebindning?
Vätebindning är en typ av intermolekylär kraft som uppstår mellan molekyler där väte är bundet till en starkt elektronegativ atom, vanligtvis syre (O), kväve (N) eller fluor (F). Denna bindning sker när den delvis positiva väteatomen i en molekyl attraheras av en delvis negativ atom i en annan molekyl.
Van der Waals-krafter
Van der Waals-krafter är en typ av svag intermolekylär kraft som uppstår mellan molekyler eller atomer. Dessa krafter är resultatet av tillfälliga dipoler som skapas när elektronfördelningen i en molekyl eller atom förändras, vilket gör att den tillfälligt får en positiv och en negativ ände.
Energi i fasomvandling
Energi i fasomvandlingar avser den energi som krävs för att ett ämne ska förändras från en fas (tillstånd) till en annan, exempelvis från fast till flytande (smältning), från flytande till gas (ångbildning), eller vice versa. Dessa processer involverar förändringar i intermolekylära krafter snarare än i den kemiska strukturen hos ämnet.
Vad är massa?
Massa är en grundläggande egenskap hos materia som mäter mängden materia i ett objekt. Den uttrycks vanligtvis i enheter som gram (g), kilogram (kg) eller ton (t). Massa är en skalär kvantitet, vilket betyder att den bara har ett värde och ingen riktning.
Attraktionskraft i samband med faser/fasomvandling
Attraktionskraft i samband med faser och fasomvandlingar avser de intermolekylära krafter som påverkar hur molekyler eller atomer hålls samman i olika faser (tillstånd) av ett ämne, såsom fast, flytande eller gasformig. Dessa krafter avgör också hur lätt eller svårt det är för ett ämne att genomgå en fasomvandling, som att smälta, koka eller kondensera.
