Vecka 3: Ramnerö kap 3 Flashcards
Ramnerö beskriver oro som en process som förstärks men också får negativa konsekvenser. Beskriv olika sätt som oroandet (det inre/koverta beteendet) kan tänkas förstärkas. Beskriv vilka negativa effekter som oroandet kan få. Utgå gärna från de två modeller (Borkovecs respektive Robicaud & Dugas) som Ramnerö beskriver.
(chat)
Ramnerö (2023) beskriver oro som ett inre beteende som kan förstärkas genom negativa och positiva förstärkare men som också har negativa konsekvenser.
Förstärkning av oro:
Negativ förstärkning: Oro kan minska obehagliga känslor, t.ex. genom att ge en känsla av kontroll eller förbereda sig för det värsta (Borkovec).
Positiv förstärkning: Andra kan ge stöd och bekräftelse när någon oroar sig, vilket kan öka oroandet (Robichaud & Dugas).
Kognitiv undvikande: Oro sker ofta i form av verbala tankar snarare än levande bilder, vilket kan dämpa ångest i stunden men vidmakthålla oro på lång sikt (Borkovec).
Intolerans för osäkerhet: Oro kan upplevas som ett sätt att minska osäkerhet, vilket gör att beteendet upprepas (Robichaud & Dugas).
Negativa effekter av oro:
Emotionell utmattning: Ökad ångest och stress.
Försämrad problemlösning: Oro kan ge en känsla av förberedelse men kan också försämra effektivt handlande.
Sömnstörningar: Ständiga tankar kan störa insomning och sömnkvalitet.
Undvikandebeteenden: Personen kan börja undvika situationer som utlöser oro, vilket begränsar livet.
Båda modellerna betonar att oro är en hanteringsstrategi med kortsiktig lindring men långsiktiga negativa konsekvenser.
Ramnerö beskriver oro som en process som förstärks men också får negativa konsekvenser. Beskriv olika sätt som oroandet (det inre/koverta beteendet) kan tänkas förstärkas. Beskriv vilka negativa effekter som oroandet kan få. Utgå gärna från de två modeller (Borkovecs respektive Robicaud & Dugas) som Ramnerö beskriver.
(boken)
Olika sätt som oro (overt / kovert beteende) kan förstärkas:
Borkovecs:
Oro kan ses som ett försök att undvika upplevda framtida hot, men eftersom framtiden per definition endast existerar som en möjlighet så riktar sig undvikande mot föreställda händelser som skulle kunna bli. Att oroa sig kan dels ge en upplevelse av att vara förberedd och på så sätt inte överraskas av möjliga händelser, dels verkar det som att verbal aktivitet minskar eller dämpar den emotionella reaktionen på skrämmande stimuli.
Oroandet verkar dämpa autonom arousal inför ett hotande stimulus. Såväl förberedandet som den dämpande effekten i oro förstärker då detta beteende genom denna undvikande funktion som oro har. Och om oroandet förstärks, innebär det att sannolikheten ökar för att man ska begagna sig av det i framtiden.
En annan sak som förstärker oro skulle kunna vara att det man oroar sig för inte inträffar. Oron handlar om eventualiteter. Man kan således underhålla en upplevelse av att oroandet har en skyddande effekt, men det är en upplevelse som snuddar vid det vidskepliga
Vilka negativa effekter som oroandet kan få:
GAD har hög komorbiditet med andra psykiska problem (ofta ångestrelaterat eller depressivt) och har inverkande på vardagligt fungerande.
Oro kan göra det svårt att koncentrera sig på uppgifter och svårt att njuta av saker. Den har också en rad fysiska effekter. Man upplever rofta närhet till hopplöshet och känner sig otillräcklig. Oroandet sätter en ofta i kontakt med en depressiv världsbild och individ som oroar sig vill ofta ha förstärkningar från omgivningen (tex att det inte gjort något fel, det värsta kommer inte hända etc). Kan också uppvisa inaktivitet - avstår från att göra saker då de är rädda att misslyckas.
En konsekvens av oro är reducerad autonom variabilitet. Man blir inte lika rädd för skrämmande stimuli, men inte heller avslappnad i frånvaro av dem. Med den reducerade variabiliteten minskar kontakten med rädslan och möjligheten att få tillgång till den i dess fulla utbredning.
Robicaud & Dugas:
Intolerans för osäkerhet:
En benägenhet att hela tiden försöka undvika osäkerhet, samt ett antal negativa föreställningar om osäkerhet och dess implikationer. Oroandet blir en frenetisk aktivitet för att försöka ta sig ur osäkerheten. Man vill känna sig säker kring huruvida en händelse kommer inträffa eller ej och huruvida de kan hantera den.
Två sätt undvikande kan manifesteras på:
1) Implicita eller automatiska strategier
T.ex. Missa att åka och handla
2) Explicita eller viljemässiga strategier
T.ex. Välja att inte åka o handla pga känsla av obehag inför det
Många uppfyller sannolikt depression eller ångestdiagnos (över 65%?)
GAD-patienter utmärker sig då de oroar sig oftare, mer intensivt och upplever mindre kontroll över den process än andra som är mindre orosbenägna.
Beskriv hur imaginär exponering vid generaliserad oro utförs och vad som är viktigt att tänka på i samband med detta.
(chat)
Imaginär exponering vid generaliserad oro innebär att systematiskt föreställa sig de värsta scenarierna som oron kretsar kring, istället för att undvika dem.
Utförande:
Identifiera huvudteman i oron – Exempelvis “Tänk om jag förlorar mitt jobb och blir hemlös.”
Skapa en levande beskrivning – Patienten föreställer sig scenariot i detalj, gärna i nutid.
Upprepad exponering – Patienten konfronterar scenariot flera gånger tills ångesten minskar.
Undvik säkerhetsbeteenden – Personen ska inte distrahera sig eller söka lugnande tankar.
Reflektion efter exponering – Utforska hur obehaget förändrades och vad personen lärde sig.
Viktiga aspekter:
Tydlig rational – Förklara syftet: att minska undvikande och lära sig att hantera osäkerhet.
Tillräcklig intensitet och varaktighet – Exponeringen bör vara tillräckligt lång (ca 20–30 min) och levande för att ångesten ska klinga av.
Uthållighet – Upprepas regelbundet för att bryta orons förstärkande processer.
Syftet är att vänja sig vid osäkerhet och minska behovet av att ständigt oroa sig.
Beskriv hur imaginär exponering vid generaliserad oro utförs och vad som är viktigt att tänka på i samband med detta.
(boken)
Beskriv hur imaginär exponering vid generaliserad oro utförs och vad som är viktigt att tänka på i samband med detta.
Imaginär exponering vid GAD:
I imaginär exponering gör man precis det patienten fruktar och undviker: Man umgås med tankar man helst inte vill ha och att man gör det utan att undvika. Exponeringen syftar till att ha dessa tankar just som tankar.
I Imaginär exponering vägleder man personen i att högt beskriva ett scenario som är obehagligt och sådant som hen oroar sig för ska hända, men ändå försöker låta bli att tänka på. Patienten sluter oftast ögonen och försöker visualisera scenariot. Man beskriver i presens och i ett lugnt tempo och terapeuten guidar personen och ber denne rapportera detaljer och intryck i scenariot och promtar patienten att frammana bilder av det skrämmande. En viktig del är att det ska väcka känslor.
IE kräver ett exponeringsscenario. För att sätta upp detta behöver man först identifiera ett tema som man kan fokusera på och därefter få en preliminär berättelse. För att hitta detta frågar terapeuten frågor om det värsta scenariot, hur blir det då etc (downward arrow).
Spelas in (upprrepad exponering).
2 aspekter: Innehåll och form
1) Ska innehålla en fruktad situation samt patientens reaktion och vilken innebörd situation och reaktion har
2) Första person, presens, detaljerad och innehålla olika sinnesintryck
Ge en utförlig rational för imaginär exponering vid generaliserad oro.
(chat)
Rational för imaginär exponering vid GAD:
Personer med generaliserat ångestsyndrom (GAD) ägnar sig ofta åt omfattande oro som ett sätt att undvika obehagliga känslor och osäkerhet. Imaginär exponering syftar till att bryta detta mönster genom att låta patienten föreställa sig sina värsta farhågor utan att fly från dem.
Genom att systematiskt återuppleva och stanna kvar i de orosframkallande scenarierna lär sig patienten att:
Minska sin känslighet för ångest – genom habituering vänjer sig patienten vid de obehagliga tankarna och känslorna.
Inse att oro inte förhindrar negativa händelser – exponeringen visar att oro inte är nödvändigt eller hjälpsamt för att hantera osäkerhet.
Utveckla tolerans för osäkerhet – patienten tränas i att acceptera ovisshet snarare än att försöka kontrollera den genom oro.
Detta bidrar till att minska undvikande och ger patienten en mer funktionell hantering av sina tankar och känslor.
Rational för imaginär exponering vid generaliserad oro:
Imaginär exponering vid generaliserad oro syftar till att hjälpa individer att konfrontera sina oroande tankar och känslor i en kontrollerad och trygg miljö, vilket minskar deras intensitet och inverkan. Genom att systematiskt exponera sig för oroande scenarier, utan att använda säkerhetsbeteenden eller undvikande strategier, lär sig personen att oron inte leder till katastrofala konsekvenser. Detta bryter den negativa cykeln av oro och skapar en förståelse för att det inte är farligt att känna osäkerhet. Rationalen bygger på att reducera osäkerhetstolerans, minska undvikande beteenden och förändra överdrivna kognitiva bedömningar av framtida hot. Genom upprepad exponering kan individen bli mer flexibel och anpassningsbar till osäkerhet, vilket minskar den långvariga oron och förbättrar förmågan att hantera livets osäkra situationer.
Rational för imaginär exponering vid generaliserad oro:
Imaginär exponering är en central metod inom KBT vid behandling av generaliserad ångest och oro. Målet är att minska intensiteten i den oro som en person upplever och hjälpa individen att hantera osäkerhet, vilket är en kärnkomponent i generaliserad oro. Rationalen bakom imaginär exponering bygger på flera viktiga psykologiska processer:
- Exponering för oroens innehåll
Oro är ett inre beteende där individer ägnar sig åt mentala grubblerier om framtida katastrofala händelser. Genom att föreställa sig de oroande scenarierna i detalj, tvingas personen att direkt konfrontera den oro de annars undviker eller försöker kontrollera. Genom exponeringen tillåts individen att uppleva oro på ett mer kontrollerat sätt, utan att det leder till undvikande eller säkerhetsbeteenden. - Förändra oroens funktion
Oro fungerar ofta som ett försök att “förbereda sig” för framtiden, att känna att man har kontroll eller för att minska osäkerhet. Genom att systematiskt exponera sig för oron, utan att använda undvikande strategier, kan personen få erfarenhet av att oron inte leder till de katastrofala händelser man fruktat, och att de inte kan kontrollera eller förhindra dessa händelser genom oro. Det bryter kopplingen mellan oro och känslan av kontroll. - Reduktion av undvikande och säkerhetsbeteenden
I generaliserad oro tenderar individer att använda säkerhetsbeteenden (t.ex. att söka bekräftelse, förbereda sig för värsta scenariot eller undvika situationer) för att känna sig tryggare. Imaginär exponering gör att individen kan uppleva oro utan att engagera sig i dessa beteenden, vilket på sikt leder till att oron minskar i styrka. Genom att minska säkerhetsbeteenden, kan personen börja tolerera osäkerhet, vilket är centralt för att minska den kroniska oron. - Tolerans för osäkerhet
En av de mest centrala funktionerna vid generaliserad oro är individens svårigheter att tolerera osäkerhet. Genom imaginär exponering får personen möjlighet att konfrontera osäkerheten i en trygg och kontrollerad miljö. Detta hjälper individen att förstå att de inte behöver ha alla svar, att det inte är farligt att känna osäkerhet, och att man inte behöver förutsäga framtiden för att kunna leva ett funktionellt liv. - Förändring av den kognitiva bedömningen av oro
Genom upprepad exponering för de oroliga tankarna och scenarierna, lär sig individen att deras oro ofta är överdriven och inte reflekterar verklig fara. De får uppleva att oron inte leder till negativa konsekvenser, vilket minskar den katastrofbedömning som kännetecknar generaliserad oro. Detta leder till en mer realistisk syn på oroens funktion. - Emotionell bearbetning
Imaginär exponering gör det möjligt för individen att bearbeta känslor kopplade till oro. I en exponering är det möjligt att uppleva obehaget i en kontrollerad och säker miljö, vilket gör att känslorna som rör oro inte längre känns lika hotande eller överväldigande. På lång sikt leder detta till en ökad känslomässig reglering och förmåga att hantera oro på ett mer adaptivt sätt. - Desensibilisering och minskad ångest
Med upprepad exponering minskar den ångest som är kopplad till oroliga tankar, vilket innebär att personen gradvis blir “avtrubbad” inför de tidigare oroande tankarna. Detta leder till en reducerad nivå av ångest och oro i vardagen, och en förmåga att bättre hantera osäkerhet och osäkra situationer i framtiden.
Slutsats:
Imaginär exponering är en kraftfull metod för att hjälpa personer med generaliserad oro att minska sina oroande tankar och bryta kopplingen mellan oro och behovet av kontroll eller undvikande. Den hjälper individen att lära sig att tolerera osäkerhet, förstå orons funktion och minska de negativa effekterna av långvarig oro. Genom att konfrontera oro på ett kontrollerat sätt i terapin, får klienten möjlighet att uppleva att oron inte leder till de katastrofala konsekvenser de fruktat, vilket leder till minskad oro och förbättrad livskvalitet.
Ge en utförlig rational för imaginär exponering vid generaliserad oro. (boken)
2 viktiga aspekter:
Å ena sidan vill man utforska det värsta som kan hända för att gå emot osäkerheten. Osäkerhet är väldigt jobbigt för oss att känna, och att kartlägga fruktansvärda scenarion kan på ett sätt hjälpa oss se alla delar av en katastrof och minska oron för det okända. Man blir bättre på att vara i kontakt med det obehagliga och osäkra. Den andra aspekten är att man också kan lära sig att osäkerheten också kan vara att föredra framför den ultimata katastrofen. Minska behovet av kontroll?
Beskriv kortfattat hur exponering in vivo för generaliserad oro kan gå till (utgå från modellen för intolerans för osäkerhet). (chat)
Exponering in vivo för generaliserad oro, baserat på modellen för intolerans för osäkerhet, innebär att personen systematiskt konfronterar verkliga situationer som väcker oro, utan att använda säkerhetsbeteenden. Målet är att öka individens tolerans för osäkerhet genom att gradvis utsätta hen för situationer där framtida resultat är oklara och oförutsägbara. Under exponeringen får individen inte försöka minska osäkerheten genom att oroa sig eller söka försäkran, vilket hjälper till att bryta den negativa cykeln av oro och undvikande. Övningarna syftar till att visa att osäkerhet kan tolereras och att oron inte leder till katastrofala konsekvenser.
Beskriv kortfattat hur exponering in vivo för generaliserad oro kan gå till (utgå från modellen för intolerans för osäkerhet). (boken)
Då GAD patienter ofta uppvisar mycket undvikande så blir in vivo exponering att börja träna på att göra dessa saker, alltså ge sig in i oros- och osäkhetsframkallande situationer. Det kan till exempel handla om att börja delegera uppgifter, minska sökandet av försäkringar i omgivningen, inte kontrollera saker man gjort, inte vara lika överbeskyddande av andra etc. I förlängningen kan det ofta innebära att lösa problem och problemlösning kan därför vara en komponent i terapin.
